Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^401
Solen sjönk, hennes röda strålar förgylde buskarna
och parkmuren och omgåfvo det unga paret med en
sagolik glans.
Nästan rusig af sällhet såg Hans på det stora,
utvuxna hjärtat på platanens stam. »Mins du ännu,
AglaéVf)
Hon nickade och smög sig fastare intill honom.
Den gången sade du: »När du först blifvit en
berömd man samt mycket förnäm, då gifter jag mig
med dig, Hans.»
»Och jag håller ord och gifter mig med den mest
berömde och firade vetenskapsmannen.»
Han såg på henne leende: »Men ättartaflan,
Ag-laé? Den måste du ändå afstå från!»
Full af innerhg ömhet shngrade hon armarna om
hans hals: »Åh, Hans!» utropade hon hänförd, »lycklig
hvarje qvinna, hvars make tillför henne en sådan
ättartafla, som du gör. Alla de tusenden, som du
botat och räddat, alla de otaliga, som uppfylda af
tacksamhet och vördnad nämna ditt namn, alla de,
som följa dig, modige förkämpe på vetenskapens nya
bana, som följa dig för att blifva till en lycka och
välsignelse för hela menskligheten, alla dessa tillhöra
din ättartafla, på hvilken du kan skåda tillbaka med
större stolthet, än mången grefve på sin urgamla ätt!
Jag har inte lärt mycket i verlden, Hans, men en
erfarenhet har jag dock vunnit, och det är den, att
det förnämsta adelskap är förtjenstens!»
Ett obeskrifligt jubel hade uppfylt arrendatorshuset,
när Hans förde sin älskliga fästmö till föräldrarna.
Det gamla paret strålade af lycka öfver uppfyllandet af
denna så länge hysta och ändå nästan omöjliga önskan.
Fader Burkhardt var i början så utom sig af fröjd
och så öfvermodig af sprittande glädje, som han knapt
varit på sin egen förlofningsdag, och till sin ursäkt
sade han: »Låt mig få rasa och utgjuta min glädje,
Komedi! 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
