Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 5. Konsten att behaga och umgås med människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett intagande sätt, andens skönhet och renhet
täcka den.
Härpå finnes det många exempel. Fula män
hava gjort en enastående lycka hos damerna,
på grund av sitt eleganta, belevade yttre och
genom sina själsegenskaper.
Det är icke skönheten det kommer an på för
mannens vidkommande. Den man, som blott
tänker på att pryda sig, karaktäriserar sig
själv. Fåfänga kan väl vara en god sak ibland,
men den är farlig, när den går till överdrift.
Man måste i sitt umgänge med människor
kasta bort alla stora later. Framträdandet
måste vara ärligt, trofast, och buret av en
inre övertygelse, att ärlighet varar längst.
Aldrig må man belöna ont med ont, utan
hellre med gott, i det man ganska lugnt kan
utgå därifrån, att detta i längden betalar sig
bäst. Häri hjälpes man av sin tro, vartill vi
senare skola återkomma.
Men naturligtvis måste det yttre
uppträdandet icke endast vara ett skal. Den måste vara
en kärna. Det måste vara själen, vilken giver
den yttre polityren. Genom självuppfostran
måste man skaffa sig en god karaktär och
göra sig mottaglig för vad som är gott och vad
som är av ondo.
Den äkta belevenheten är icke en dräkt, som
kan av- och påtagas efter behag. Den måste
härleda från en god och fint bildad ande. Det
är alltså anden man måste dana till att umgås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
