Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kattungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon verkade som ett ovanligt undernärt Wienbarn
i jämförelse med detta monstrum.
Jag hade svårt att skilja mig från modellen, men
min medfödda blyghet tvang mig att slita mig från
synen. Jag kunde ju vänta vad som helst av denna
fröken och jag rodnade vid tankarna — — — Jag
sprang och kom hem. Min klocka, min läsbarnklocka,
hade gått för lort.
Jag vet icke, vilken djävul, som ingav mig idén
att visa teckningen för den gamle majoren, min
principal. Men jag gjorde det. Han tillkallade genast
generalen och de båda gamla herrarna skrattade så
fruktansvärt, att hela huset skakade.
— Men för Guds skull, visa inte teckningen för
fröken! sade jag, tiggde jag.
— Jo, det är just vad vi skall göra. Kandidaten
behöver inte vara rädd. Men se opp, så hon inte
sätter sig på kandidaten! Då svarar vi inte för
följderna.
Jag var världens olyckligaste informator, då vi inom
kort samlades i salongen för att så småningom intåga
i matsalen. Gamla fröken stod framför
Carl-Johanssoffan och höll i sin väldiga famn den älskade
kattungen.
— Jaha mitt herrskap, nu går vi in och tar en enkel
smörgås! sade majoren.
Fröken lade katten ifrån sig i soffan.
— Men först måste jag visa det sista porträttet
av fröken. Törs jag säga att det är likt — eller är det
smickrat? Originellt är det i alla fall, ty det är taget
bakifrån. Var så god min nådiga!
Och han lämnade teckningen åt originalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
