Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar i Ryssland eller det olycksbringande famntaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tydligen slupen; den nalkas långsamt, för strömdragets skull! ...
och hvem sitter der, i aktern?» — »Jag känner igen
honom nu! ...» inföll en af kamraterne! »Det är han, vår
älskade Oskar! —» Ja, ja! ... »sade ifrigt den tredje»,
och bredvid honom sitter ... Brahe! ... den ståtlige
grefven! ... excellensen! Jag tror jag får ett riktigt
»hjertebanken» vid denna syn! »— Bröder! ...» återtog den
förste, »här måste hurras, och det med besked!. . . hållom
våra strupar i ordning!»
Nu följde en djup tystnad, som endast afbröts å ena
sidan af de öfver den ofantliga träbron framilande
vagnarnas buller, och å den andra af roddarnes jemna
årtag. Med förvåning sågo nu våra unga svenskar på
närmare håll de roendes högst besynnerliga gala-uniform, som
bestod af en hvit, utanpå kläderna dragen fotsid och vid
skjorta, som gick dem högt upp i nacken, der
hufvudbonaden, en hög, temligen klumpig tschakot, vidtog; i
sanning en drägt, som föreföll den dervid ovane åskådaren
sjömans-aktig, ja, nästan barrock.
Men nu var stunden inne: slupen hade kommit helt
nära, på högst 3 famnars afstånd från fisk-barken. I ett
ögonblick ryckte de trenne svenskarne mössorna från
hufvudet; en af dem ropade med klar och stark röst: »Lefve
prins Oskar! ... lefve Sveriges och Norges kronprins!»
Och derpå följde, med lyckad jemnhet, ett skallande, tre
gånger trefaldt hurrah! ! !
Högst överraskad af denna oväntade, hjertliga
hyllning midt under en annars nästan sårande stillhet, vände
fursten hastigt sitt ansigte åt det håll, hvarifrån ropet
kom, och, rodnande af glädje, helsade han först med
aftagande af hatten, men vände sedan flera gånger hufvudet
tillbaka, och nickade ytterst vänligt, på det honom egna,
älskeliga sättet. Att grefve Brahe ej heller var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
