Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar i Ryssland eller det olycksbringande famntaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
champignon, vid basen höll omkring åtta fot i diameter.
Derinifrån förnyades det häftiga nödropet, och i nästa
sekund utrusade genom klockans vattenvägg ett ungt
fruntimmer med af förfäran vanställda drag; och vår löjtnant,
som vid skriket genast vändt om, och kom hastigt
springande, sammanstötte nu, på helt nära håll, med qvinnan,
idet han utbrast: »Gud i himlen, det är ju hon!» Och
med den största förvåning igenkände både min kamrat och
jag i det af vatten drypande, af förskräckelse skälfvande
fruntimret den oftanämnda fru — — —stein, för hvilken
löjtnanten nu med en vördnadsfull bugning aftog mössan,
idet han sade: »För allt i verlden, min fru! ... hur’
hänger detta ihop?! ... har då er man undandragit er sitt
beskydd? ... Och hade ni då ingen kunskap om de här
i trakten litet emellan spelande vatten-attrapperna, efter ni
kunde våga taga plats på den der förrädiska bänken? ...
Lyckligtvis råkade ni ändå inte ut för det värsta, som
nyss här hände ett par vandrande; men ganska nedblötta
blefvo ändå edra yttre kläder, ser jag, och det är en sak
som skyndsamt måste afhjelpas, om ni icke skall bli sjuk;
ty återvägen till staden är lång, och nätterna äro redan
kyliga. Men säg mig, min nådiga, hvart har då er man
tagit vägen?
Med en förlägenhet, som ej kan beskrifvas och ännu
dödsblek af skrämseln, framstammade fru Aurora några
osammanhängande ord, som tycktes betyda: »Han gick
undan litet i skogslunden för att plocka några smultron åt
mig, då han hörde, att jag var mycket törstig; och utan
att ana något obehag, satte jag mig ned på den lilla
bänken.» Och derpå tillade hon ifrigt, idet hennes
ansigtsfärg begynte återkomma: »För Guds skull min herre,
aflägsna er genast!!» Men det var för sent; mannen
syntes redan med en liten smulton-knippa i handen, och,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
