Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsmässmarknaden efter 1583 till den stora brand, som övergick staden under marknaden år 1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men mitt i tunnorna voro små laxöringar lagda. Bönderna
sökte neka, men på sistone måste de tillstå och bekänna,
i synnerhet sedan man framvist deras egne "tunneträden",[1]
där laxen hade varit. Vardera pliktade 40 mark.
Söfring (Severin) i Forsås i Lidens socken i
Ångermanland blev den 24 sept. 1664 överbevist om att hava sålt
någon grå lax för blank till Mäster Petter guldsmed, det han
ock själv måste tillstå. Böterna bestämdes till 6 mark.
Av landskapets alster torde vadmal i myckenhet ha
sålts. På landsting i Härnösand den 20 sept. 1645
inpräntas, att de på landet, som hade någon vara att avyttra vid
marknadstiden eller däremellan skulle se till, att denna
vore oförfalskad, och detta gällde såväl vadmal som andra
"partzelar", så att ingen skulle hava orsak att klandra
däruppå. Däremot begärde allmogen å sin sida, att man
också skulle hava någon uppsikt med köpmännens varor,
både med saltpackande och annat.
Vad allmogen huvudsakligen inköpte, torde ha varit salt.
Såsom ovan redan framhållits, ålåg det stadens borgare
att på marknaden tillhandahålla inbyggarna spannmål,
salt, järn, hampa och vad mera de kunde behöva. Våra
källor tala emellertid företrädesvis om saltet, och oftast finner
man allmogen klaga över stor eller odräglig dyrhet på
detsamma. Så år 1655, då det heter, att en tunna salt förut
kunnat köpas för 7 eller 8 daler men då i staden kostade 15
eller 16 daler och på landet 18, 20, ja 24 daler
kopparmynt. Detta höga pris var särskilt svårt för fiskarna, som
ej voro mäktiga att uppköpa så mycket av varan, som
behövdes för fiskens förvaring. Även om Gud välsignade dem
ur sjön, bleve fisken fördärvad och måste bortkastas, så
framt den ej i torrt väder kunde torkas och skötas. Samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
