Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fred med Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hotet: ingen vapenför man utan ett tidsenligt gevär — så bör en hvar
inse, att det där talet om att bara med en militärpromenad besegra det
af fosterlandskärlek och frihetslust lågande bärgfolket är ett fåvitskt tal.
Om världen skulle få bevittna ett skandinaviskt motstycke till det
ohyggliga brodermördandet på Balkanhalfön 1885 med dess ynkliga slut
för den anfallande, det materielt öfverlägsna Serbien! Det vore ju en
tidsenlig afslutning på vår hjältehistoria. Man skall icke vara för säker.
* *
*
Men Norge har ock en moralisk makt till sitt värn, vida starkare
än Bulgariens mot Serbien. Det skall ega Europas sympatier.
Af intresse och samkänsla står England på Norges sida. Båda
betyda fred, demokrati och frihandel. I själfva Tyskland är folkopinionen
för Norge, hvilket icke lär ha ändrats af kejsar Wilhelms festbesök i
Stockholm juli 1895, fast tongifvande svenska tidningar däri trott sig
skönja en varning till norrmännen och en uppmuntran åt våra
maktegandes revideringsplaner. Af världspolitiska skäl lära norrmännen icke
ha något att befara från Ryssland. Och franska republiken intager en
afgjordt vänskaplig ställning till den europeiska demokratiens nordliga
utpost. Le Temps, ett af Frankrikes mest inflytelserika storblad, innehöll
nyligen en ledande artikel i vår unionsfråga, däri tidningen framhåller
norrmännen som »ett fredligt, ärligt och arbetsamt bärgfolk, hvars
befogade själfständighetskraf svenskarne besvara med krigshotelser och
utspridande af löjliga rykten, att norska vänstern koketterar för Ryssland».
De storsvenska anslagen mot den norska folkfriheten skola må hända ligga
afslöjade ute i stora världen, innan man här hemma ännu börjat vakna
till besinning.
Låt vara att det internationella fredsarbetet ännu icke åtnjuter de
styrandes uppmuntran och understöd. Men det vinner dock småningom
folkens erkännande och lär väl steg för steg leda till deras ömsesidiga
närmande och följaktligen till krigens aflösning genom mellanfolklig rätt.
Norge har i det afseendet gjort mer än någon annan stat i Europa.
Det har föregått med ett stort exempel. Stortinget är den första
riksförsamling i världen, som beviljat och fortfarande beviljar anslag för
främjande af den internationella fredsvärksamheten, hvarmed det för sin
del gifvit och gifver ett officielt erkännande åt den samma.
Detta faktum är bemärkt i utlandet och har förskaffat Norge djupa
sympatier hos representative män från skilda delar af Europa. Sedan
riksdagsmän från de särskilda europeiska landen sammanträdt till en
interparlamentarisk fredskonferens i Bern 1892 och hälsats välkomna af
den schweiziske utrikesministern, upplästes bland andra skrifvelser ett
hälsningstelegram från statsmnister Steen å norska regeringens vägnar,
och denna hälsning mottogs med jubel af de församlade lagstiftarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:20:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kpafmn/0036.html
