- Project Runeberg -  Pehr Kalms Resa till Norra Amerika / Tredje delen /
128

Author: Pehr Kalm With: Fredrik Elfving, Georg Schauman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

p. 163

p. 164

128 Imellan Nya York och Albany.

nära i en rätt | Linea? Hvi ligga desse många öpningar
för floden genom flere bärgsryggar nästan under en och
samma meridian? Hvi äro ej vid somliga af dessa öp-
ningar antingen forssar eller åtminstone grundt vatten
med botten af hällebärg?

Vi fingo nu alt mer och mer faseligen höga och
branta bärg på ömse sidor om floden, hvilka då vi ropade
litet, gofvo et starkt Echo tilbaka. Ehuru höga och branta
de voro, voro de dock med små trän öfverväxte. Härifrån
kunde vi nu långt fram för oss ät N. se de så kallade
Blew Mountains eller Blåa Bärgen, hvilka skullade öfver
alla de andra. Landet synes ock längre fram tämmeligen
upbrukadt, och ej så fullt med bärg.

Skepparen berättade, at om man ofta uti et af dessa
på Västra sidan om floden liggande bärg, ser om nätterna
som et ljus, det folket mena vara en Carbunkel-sten.

Det sista af dessa höga bärg på Västra sidan kallades
Butterhill, hvarefter landet blef mera slätt oeh längre
imellan bärgen, samt fullt med gårdar, jämte åkrar imellan
högderna. Innan vi hunno förbi dessa bärg, begynte
vädret blasa emot oss, då vi alt med loverande mäste
hjelpa oss fram, hvilket gick nog långsamt; emedan floden
här var näppeligen öfver et Musqvet-skått bred. Omsider
då vinden och ebben kom emot oss, nödgades vi kasta
ankare.

Under det vi väntade pa vind och vatnets vändning,
gingo vi up på landet, at se huru det sag ut. Sassafras
och Castanie-trän växte här i myckenhet: af Tulipanträdet
stod något här och | där. Kalmia Latifolia fans här äfven
på somliga ställen, och blommade nu som bäst; blommorna
voro dock redan hvita.

Något efter middagen begynte blåsa SW. som var
en önskelig vind för oss. Vi lyfte då ankare, och fort-
satte vår resa. Där vi lågo för ankare var just vid slutet
af de branta och faseligen höga bärgen. En kunde väl
fasa, när en såg up åt dem. De bestodo af gråbärg, och
låg fullt af små stenar ned vid stranden jämte dem. Så
snart vi lämnat dem, blef landet mera fritt fran bärg, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kpresaamer/3/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free