Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Imellan Quebec och Trois Rivieres. 35
co
i munnen, som de gamle. De förnämare hatade ej eller
Tobakspipan. I Norra Canada röktes mäst Tobak allena;
men längre up och omkring Montreal togo de inre barken
af Röd-vidia (Cornus Sanguinea); bultade den sönder, och
blandade bland Tobaken, at dymedelst göra honom något
svagare. Snus brukades ock nog både af förnäma och
gemena af bägge könen. Mäst all Tobak, som här röktes,
var hemväxt. Somlige höllo den för vara bättre än den
Virginska; men de, som trodde sig vara bättre kännare,
gofvo den sistnämde företrädet.
Plägseder. Ehuru flere Nationer gemenligen taga
seder och moder af Fransoserna; så märkte jag dock tvärt
om i Canada, at Fransoserne i mycket rättat sig efter
Indianernas seder, med hvilka de hade dageligt umgänge.
De brukade sådana Tobakspipor, skor, strumpband, bälten,
som Indianerne. De fölgde helt noga deras sätt at föra
krig: at blanda samma saker bland Tobaken: at bruka
sådana Näfverbåtar: at på samma sätt ro dem: at linda
et fyrkantigt klädes- eller lärfts stycke omkring benen i
stället för strumpor, och så i mycket annat. När en kom
in hos någon Canadensisk bonde, stod han up, tog hatten
eller myssan af sig och hälsade, bad den främmande |
sitta ned, och så satt han sin hatt eller myssa på sig igen.
Monsieur och Madame kallas i tal så Herren och Frun,
som torparen och dess hustru, utan något vidare krus.
Bönderne, i synnerhet deras qvinfolk, gingo hemma i husen
med skor gjorde af bara et utholkat trä til skapnad nästan
som tofflor. Bondgåssarne, ja äfven gamle bönder, hade
merendels piska 1 håret, och mäst alle brukade både hemma,
och ibland på resor, röda ullmyssor.
Maten hos bönderna på landet var i synnerhet mjölk.
Smör syntes sällan, och kärnades det mäst af sur grädda;
och var därföre ej så godt, som det Ängelska. Uti en
stor del af detta smöret kändes liksom en talg-smak. Fil-
bunkar fants allestäds, och var mjölken därtil nästan altid
silad 1 stenkäril. En god del af Fransoserna voro stora
älskare af mjölk, den de i synnerhet åto om Fredagen
och Lögerdagen, då de ej fingo äta kött; dock visste de
p. 464
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
