Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den nyktra kritik, varmed modärna teologer av
den Pfleidererska riktningen betrakta Nya Testamentets
Jesus, sträcker sig även till hans morallära,
så väl den individuella som den sociala. För att rätt
kunna förstå och värdesätta den av Jesus förkunnade
moralen måste man ha klart för sig, att tron på
den omedelbart förestående världskatastrofen är den
bakgrund, mot vilken flertalet av Jesu moraliska
föreskrifter, särskilt de som ha någon social
anstrykning, böra ses. Den hos Jesus förefintliga
ringaktningen av världens goda är egentligen icke något
asketiskt drag, ty i dagliga livet var Jesus — i
motsats till Johannes Döparen och essäerna —
ingen asket; denna världsförgätenhet är icke heller
som hos inderna det praktiska uttrycket för en
metafysisk sanning, utan den härrör från Jesu
bergfasta övertygelse, att den hittillsvarande
världsordningen vore mogen för sin undergång och inom
mycket kort tid komme att ersättas av gudsriket
— på jorden. Därför varnar Jesus de sina för att
betunga sina hjärtan med världsliga bestyr, så att icke
herrans dag må överraska dem oförberedda, som det
gick människorna på Noachs tid, vilka endast tänkte
på mat, dryck och giftermål. Därför ropar han ve över
de havande och di-givande kvinnorna, och därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
