Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men sedermera vårens och morgonsolens gud. Som
besegrare av kaosvidundret Tiâmat erhöll han en
vida högre betydelse än Tammuz och dyrkades som
världsskapare och återlösare, sänd av fadern till
räddare i all nöd. Han anses kunna hela alla
sjukdomar och lösa varje band, han är den barmhärtige,
som älskar att uppväcka döda, alla herrars
herre och alla konungars konung.
Marduk troddes dö om vintern och uppstå på
våren (i mars), då hans uppståndelse firades med en
stor fest, som även omnämnes i gamla testamentet
(II Makkab. 15: 36), och torde ha varit av stor
betydelse för den judiska Purimfestens uppkomst,
om vars införande Esters bok handlar. Redan namnen
Ester (Istar) och Mardochai (Marduk) röja tydligt
nog berättelsens babyloniska ursprung.
I Feniciernas religion äger Tammuz en fullkomlig
motsvarighet i guden Adonis, vars kult dock fått
sin säregna utveckling och betydelse. Adonis är en
skön yngling, som uppstått ur en myrten och är
föremål för gudinnan Astartes kärlek; hans död
vållas av den svartsjuke Ares (Mars), som sänder
en vildgalt emot honom eller själv förvandlar sig
i en sådan. Även här utgjorde sorgefesten över
gudens död ursprungligen högtidligheternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
