Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig nu, vilken ställning det kristna prästerskapet
intog till denna barbariska institution, så blir svaret,
att de protestantiska kyrkorna, även om de till att
börja med erkände negerslaveriet som ett ont, så
förnekade de att det på något sätt ålåge dem att
söka inverka på slavägarna, och denna kristna
passivitet övergick småningom från ursäkter för
slaveriet till ett uttryckligt rättfärdigande därav. I själva
verket var det också en ganska lätt sak att från
kristen synpunkt försvara denna skändlighet, då
man kunde hänvisa till att Jesus själv aldrig uttalat
något ogillande över slaveriet, ehuru det var allmänt
på den tid, han levde på jorden, att Abraham, de
trognas fader och guds vän, hade slavar, att Paulus
och Petrus uttryckligen gillade slaveriet o. s. v.
Det gick slutligen så långt, att man vid benämningen
»abolitionist», d. v. s. anhängare av slaveriets
avskaffande, förknippade föreställningen om otro och
gudlöshet, och befrielserörelsen betecknades av de
troende slavägarna som ett försök att sprida
tvivlets onda frön över land och rike. Det är
visserligen sannt, att religiösa synpunkter även framhöllos
av åtskilliga bland befrielserörelsens anhängare, men
det är ett obestridligt faktum, att den stora massan
av prästerskapet, både det protestantiska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
