Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från gnisttelegrafstationen på Nordkap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Som ni ser, äro vi många och helt öfverlägsna», sade jag
och pekade på mitt manskap, hvilket han tydligen kunde se.
»Än sedan då!» utbrast han.
»Det är galenskap, om ni slåss», sade jag. »Ni ha inte ens
ett skydd, bakom hvilket ni kunna söka betäckning. Lyd mitt råd
och afstå från strid. Hederns fordringar äro tillfredsställda. Jag
kanske förlorar en eller två karlar, men ni bli förintade af
elden.»
»Ja, så är det nog», instämde han. »Men löjtnanten vill inte
ge sig, och det är han som har befälet.»
»Slåss, om ni vilja», svarade jag kort. »Nu är det ni, som
bär ansvaret för det blod, som kommer att flyta.»
Med dessa ord vände jag honom ryggen.
»Ge oss fem minuters betänketid», ropade han efter mig.
»Fem minuter, men inte en sekund längre», lofvade jag.
Innan den utsatta tiden kommo sex af dem öfver till oss. De
hade kastat sina karbiner.
En sågo vi springa in i huset och stänga dörren.
»Löjtnanten ger sig aldrig», sade Ebbesen. »Men det kan
göra detsamma, ty ni äro ändå herrar öfver stationen.»
»Tror ni det», inföll jag. »Nej, nu håller han och karlen, som
sprang in, på att förstöra apparaterna, och detta skall hindras.»
Norskarne bådo mig skona den gamle mannen, men jag
måste ge order åt de mina att rycka fram.
Trenne karlar kvarstannade för att bevaka fångarna, men de
öfriga omringade stationsbyggnaden.
Nu knallade ett par skott därifrån. En af de mina föll, och
då öppnade folket eld.
Kulorna gingo igenom det föga motståndskraftiga virket.
Och så stormade de.
När dörren slogs in, rusade en karl ut. Han slogs som en
vilde, men de voro för många mot honom.
Han genomborrades af en bajonett och föll.
Med revolvern i hand var jag den förste, som trängde in i
telegrafrummet.
Där låg den gamle löjtnanten lutad mot bordet.
En kula hade genomborrat hans hufvud. Blodet hade runnit
ned och delvis färgat manuskriptet.
Med en yxa hade han förstört apparaterna, så att de ej kund
användas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
