Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vrængen »korkas».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först skränade man och talade om de stordåd, som skulle
göras. Våra kvinnor skulle hälla beck och kokhett vatten öfver
fienden, man skulle sälja sina dyrbarheter och offra lif och blod.
Men nu!
Nu söker man emigrerad tusental, och ni har nog själf hört,
hur man öfverallt slåss om att placera sina pengar i utlandet,
rädd för att bli af med dem.
Det första ruset är öfver, och vi ha återgått till nykterhetstillståndet.
Den nakna sanningen står framför oss, och den består
uti ett krig, hvars utgång ej kan bli mer än en.
England har svikit oss, på Sverige kunna vi inte räkna, ty
vi ha allt för mycket försyndat oss mot vårt s. k. broderland.
Danmark aktar sig visligen för att bli inblandadt i konflikten.
Hurudan är vår kredit? Jag talar ej blott om statens utan
lika mycket om individens.
Ni svara inte. Nå, det tjänar ej heller mycket till. För att
föra ett krig, behöfver man pengar, och detta sakna vi. Alltså ha
vi inte ens den första betingelsen för att föra striden till en lycklig
utgång.
Utlandets sympatier tro vi oss äga. Jag tror däremot, att
dessa komma att följa vår motståndare. Ingen anser, att vår
halsstarrighet i gränsfrågan varit befogad. Vi hade gjort långt bättre uti
att ge efter redan från början, ty vår regering visste nog, att vi
stodo isolerade. Det värsta af allt är att ingen tror på våra
försäkringar. De lögnaktiga uppgifter vi utspridde om Sverige under
unionskonflikten, och som sedan bevisats vara rena lögner, ha
burit sitt straff med sig.
Nu ha vi emellertid tagit f-n i båten och måste ro den i land.
För min del är jag villig att följa med ända till slutet, ty det kan
aldrig bli värre än det nu är, och jag är patriot, om jag än skäller
ned de dumheter höga vederbörande begå.»
Han tystnade.
Vi visste att han hade rätt i hvad han sade, och ingen opponerade
sig. Nog sved det i skinnet att få höra den beska sanningen.
Men Kvam hade inte slutat ännu.
»Hvad som gjort Norges olycka», fortsatte han efter en
stunds tystnad, Ȋr det eviga politiserandet.
Politik kan nog vara bra i och för sig, men man kan få för
mycket af den varan också. Här i Norge har den uppslukat alla
intressen. Den är lifvets A och O. Man anser inte den för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
