Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett nattligt äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Bär väl af då!» uppmanade honom andra styrmannen. »Jag
skall skicka ned en man till hjälp.»
Nu hördes rasslet från winschen, och motorbåten syntes sväfva
i luften. Bommen svängdes utåt styrbord, och så firades Fairy
sakta och varligt ned.
Ett plumsande, och den befann sig i det våta elementet, där
den bogserades af sin större kamrat, hvilken endast gjorde svag
fart.
Vi skakade hand med kaptenen, under det att en lejdare lades ut.
»En ångare rätt förut!» ropade utkiken, ty den engelske
kaptenen hade skickat upp en karl i märsen för att spana om något
fartyg skulle nalkas.
»Fort!» uppmanade oss kaptenen.
Han förde miss Cater till lejdaren, och hon steg ned med
tillhjälp af Bennet-Hoggins, som varligt svepte kjolarna om henne,
under det att hon gjorde den vågade färden. Och vi voro inte
sena att följa henne.
Stevenson hade redan satt motorn i gång, men inte kopplat
den till propelleraxeln.
»Gud vare med er!» ropade kaptenen från kommandobryggan,
dit han sprungit, när han hörde att en fara hotade. »Jag vågar
inte dröja.»
Vi vinkade åt honom till farväl.
Benet-Hoggins stod själf vid ratten.
»Framåt!» kommenderade han.
Stevenson förde fram spaken, och som skjuten ur en kanon
flög Fairy framåt med allt mera ökad fart i den mån chauffören
vågade öka tandningen.
Vi hade alla stannat akterut, i den lilla öppna platsen bakom
ruffen. Härifrån hade man friare utsikt, och vi kunde med ögonen
följa Gipsy Girl ett stycke på vägen, där den långsamt och
metodiskt svängde söderut.
Lantärnorna från det främmande fartyg, som uppväckt
kaptenens fruktan, voro fullt synliga. Det styrde sydvart, och vi sågo
tydligt, att vi skulle skära dess kurs, om vi fortsatte.
»Det är en örlogsman», utbrast jag plötsligt.
»Huru vet ni det?» frågade Bennet-Hoggins.
»Ser ni inte nu, när de elda på, att den har tre skorstenar»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
