Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En förtviflad belägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nu ha vi slagits med tomma magar i flera dygn, och jag tycker
det kan vara på tid, att man tänker på oss också.»
»Officerarne ha det inte bättre», svarade en korpral hetsigt.
»Det är inte värdt att du gör några dumma häntydningar, Bjerke».
Den tilltalade drog sig skamsen tillbaka, följd af kamraternas
glåpord, och i detta ögonblick var det som paniken uppstod.
Panik!
Den, som varit med om en sådan vet hvad den innebär. Ett
sjunkande fartyg, på hvilket män och kvinnor kämpa för lifvet, ett
brinnande hus, där alla utgångar synes stängda, en jordbäfning
med alla dess fasor.
Men krigets panik har minst lika grymma scener att uppvisa.
Några hundratals soldater sysselsattes med lägergöromål och
bland dem de utsvultna passagerarna, hvilka sökte ett ögonblicks
förströelse genom att taga arbetena i betraktande.
Ingen tänkte på att fienden befann sig i närheten.
Och då kom det.
Som ett blixtslag hördes en gevärssalfva från
skogssluttningen. Den sopade ren fältet framför, och de mörka gestalterna,
som rört sig därborta vid snön, föllo hoptals ned.
Ett ångestskri undslapp de arma offren, dessa värnlösa
varelser, hvilka slaktades midt för ögonen på hvarandra, maken från
makan, barnet från modern.
Därpå åter en salfva, och så ryckte ryssarna fram ur skogen
i samlad trupp till bajonettanfall.
Lindh stirrade i första ögonblicket på de framilande
gestalterna utan att röra sig. Men med ens återfick han besinningen.
Han drog den unga engelskan med sig och sprang till
stationshuset. Där tillsade han henne kasta sig ned, och båda lade
sig ned i skydd af husets stenfot.
Inom ett ögonblick kommo Paquin och Bennet-Hoggins dit,
båda osårade tack vare den lyckliga omständigheten, att de stått
så långt från lägret.
Ryssarna rusade under hurrarop fram. Norskarne, som ej
ens hunnit gripa sina gevär, försökte ej att göra motstånd. En
del gaf sig godvilligt: andra åter sökte rädda sig genom flykten.
Från tåget hoppade passagerarne ned och begåfvo sig
springande bort. Endast ett fåtal hjältemodiga karlar sökte få fatt i
gevären och göra väpnadt motstånd.
Men hvad förmådde de uträtta mot den öfverlägsna fienden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
