Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Roeskildefreden förlorade landskap, visste man hade länge
rustat. Den sluge kurfursten af Brandenburg, som hade
mäktiga trådar i rörelse vid det tyskt sinnade danska hofvet,
sökte på allt sätt förmå Kristian den femte till öppet
fredsbrott med Sverige. Han hade uppgjort en plan att med hjelp
af kejserliga och danska trupper utdrifva svenskarne ur
Pommern, medan biskopen af Münster skulle gå mot Bremen.
Det dröjde temligen länge, innan man i Stockholm fick
någon underrättelse om motgången vid Fehrbellin. Man
lefde der ännu i hoppet om ett lysande fälttåg och satte föga
tro till de många krigsryktena. Då kom plötsligt den
tidningen, att Holland förklarat krig. Man mottog den med
mycket lugn. Genom qvarstad på de holländska
handelsskepp, som funnos i svenska hamnar, lofvade man sig en
öfvermåttan rik skörd. Snart kommo dock andra poster,
hvilka gåfvo anledning till allvarligare eftertanke. Man
fick sålunda veta, att en större dansk här samlades i
Holstein och en annan vid norska gränsen. Så kom
olycksbudet, af inbillningen oerhördt förstoradt, om de svenska
vapnens nederlag vid Fehrbellin. Det kom likt ett åskslag
från en klar himmel och förlamade med ens de jublande
röster, som nyss uppstämt så stolta segerhymner. En
slö försoffning bredde sig öfver det dagliga lifvet och
skymde den jäsande oron på djupet. Rikskansleren
stannade på landet. Han undvek till och med att besöka
konungen, fastän denne endast bodde några mil ifrån honom.
Ifrån den bullersammaste glädje var samhället i ett ögonblick
liksom förstenadt. Feuquières fann allt, såsom han uttryckte
sig, fruset. »Huru», skref han, »skola vi kunna rycka dem
ur sin dvala?»
Den unge konungen var den förste, som grep verket an,
och under hans ledning började snart rustningarna gå med
större fart. Men hvilka oerhörda hinder hade han icke att
öfvervinna vid hvarje steg? Der han lyckades uppdrifva
några medel, mötte honom en nedslagenhet, parad med liknöjdhet
och tröghet, hvilken lät frukten af all hans möda nästan
vissna bort utan nytta. Det var ett jättearbete han påtagit sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
