Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brunnar fattades, hvadan soldaterna efter inspärrningen måste
dricka salt vatten, hvilket »skar sönder magen på dem» och
orsakade stor sjuklighet. Vallarna voro för öfrigt så låga,
att en stormande fiende kunde »lägga handen på dem», och
dess utom icke fullt färdigbygda. Äfven batterierna voro
endast halffärdiga. En del af styckena voro så »gallriga»,
att styckefänriken ej vågade skjuta med dem.
Kommendanten, öfverstelöjtnant Hård, sökte väl att under första
dagen af beskjutningen detta oaktadt lifva besättningens mod,
hållande före att det ej vore manér att gifva bort
fästningen utan att »först våga ett blått öga». Men då danska
kanonerna fortforo att tala ett allt kraftigare språk, på samma
gång som hans soldater allt högljuddare förklarade, att de ej
längre kunde stå ut till följd af vattenbristen, och började
slåss på lif och död om några få droppar regnvatten,
förlorade han helt och hållet fattningen och tillbjöd sig redan
den andra dagen, den 17 oktober, att dagtinga. Danskarne
gjorde ett ofantligt byte. Bland annat togo de två vackra
krigsskepp, en stor mängd vapen och ammunition, flere hundra
kanoner utom dem, som stodo på vallarna. Största skadan
bestod dock deruti, att snapphanarne nu fingo en säker
tillflyktsort på denna sida. Karl den elfte lät genast ställa
Hård inför krigsrätt. Denna dömde honom till döden, ty
den ansåg att han haft krut och ammunition nog att försvara
sig med, och han vardt en tid derefter halshuggen.
Medan denna händelse tilldrog sig, hade Ulfelt och
Pontus De la Gardie dragit sig längre vesterut förbi
Karlshamn och infallit i nordöstra Skåne. Deras tåg gick icke
fort. På många ställen måste de kämpa sig fram mot de
vilda snapphanebanden, hvilka för hvarje dag tillväxte, och
först i början af december voro de, såsom nämdt är, framme
vid Lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
