Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tre eskadrar, den första anförd af Henrik Horn sjelf, om bord
på 76-kanonskeppet »Victoria», den andra af amiralen Hans
Clerck, om bord på 72-kanonskeppet »Crono-Solen» och den
tredje af amiralen Hans Wachtmeister, om bord på
88-kanonskeppet »Nyckeln». Tillsamman förde fartygen öfver 1,800
kanoner. Flottans ståtliga utseende kännetecknade likväl på
intet sätt hennes verkliga sjöduglighet. Större delen af
besättningarna hade aldrig förut varit till sjös. Äfven de
fleste bland befälet voro fullkomligt okunniga om allt som
hörde till sjömansyrket. Dessutom voro alla förråden
otillräckliga, och man hade icke ens fått om bord den spanmål,
som skulle öfverföras till Tyskland.
Ehuru vinden var gynsam, vågade icke Horn af denna
anledning gå genaste vägen till Pommern, utan skref till
konungen och anhöll om nya förhållningsorder. Flottan
hade då hunnit ned under blekingska kusten. Dagen förut
hade likväl Karl den elfte redan sändt bref till honom med
befallning att segla närmare Sundet och med all kraft söka
förekomma de danska och holländska flottornas förening,
samt om möjligt söka draga danskarnes uppmärksamhet och
krafter bort ifrån Malmö, hvars belägring de nyss förut
börjat. Horn måste derför segla vidare och kastade den 27
juni ankar under Möen. Strax derefter visade sig danska
flottan i Kjögebugt. Hon räknade visserligen endast 20
linieskepp och 5 fregatter. Men de danska fartygens utrustning
var betydligt bättre än de svenskas, och besättningen
mycket mera sjövan. Danska flottan anfördes dessutom af den
tappre Nils Juel, hvilket ensamt uppvägde många
sextiokanonskepp.
Vinden var gynsam för ett anfall mot svenska flottan.
Nils Juel, som hade befallning att icke inlåta sig i strid, förr
än tio holländska skepp, hvilka dagligen väntades, hunnit
anlända, höll dock stilla för refvade segel, och mörkret
inträdde, utan att flottorna vexlat skott. Följande dag hade
vinden vändt sig och gynnade nu svenskarne. Horn lyfte
genast ankar och styrde ned mot danska flottan, som låg
mellan Falster och Stevns. Mot qvällen kom han inom
skotthåll. Men danska flottan antog icke heller nu den strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
