Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Suremain hörde löftet om åtta timmars varsel hvarje
gång fästningen skulle bombarderas, råkade han i eld och lågor
och insände en i skarp ton hållen mémoire, däri han påvisade,
hurusom denna tillsägelse på förhand visserligen kunde vara
af stort värde för Fredrikshalds borgerskap men å andra sidan
vore absolut förkastlig, om man ville se till de belägrandes
bästa. Det kunde nämligen tagas alldeles för gifvet, att samma
underrättelse, som magistraten fick, genast skulle blifva bekant
på fästningen och sätta besättningen i stånd att besvara elden
med mera kraft, än om denna komme såsom en öfverraskning, hvar-
igenom åter de svenska trupperna skulle komma att lida större
förluster, än behöfligt vore.!
Kronprinsen fäste sig dock icke så mycket härvid, då han
alltjämt hoppades att icke behöfva använda våld mot fästningen
utan förnämligast satte sin lit till den inflytelserike norrmannens
verk bland besättningen. Ännu kl. 4 e. m. stod Peyron kvar
med sitt detaschement vid Bergs kyrka. Han hade kommit i
förbindelse med garnisonen genom åtskilliga mellanlöpare af
stadens borgare, af hvilka en, vid namn Eckermann, hälsat
honom från soldaterna i fästningen, att de voro mycket miss-
nöjda och ärnade desertera i stort antal. De hade äfven
lämnat Eckermann tvenne träpinnar, med den önskan att han
skulle gifva dem 100 dylika af stål, så ville de förnagla fäst-
ningens kanoner.” Andra agenter hade berättat för Peyron, att
besättningen vore benägen att kasta sina vapen öfver vallarna,
så snart svenskarne stormade, åter andra hade sagt, att om blott
kommendanten i Fredriksstad ville lämna ett säkert intyg att
han kapitulerat, skulle Fredriksstens kommendant göra det-
samma, då denne senare icke ville sätta tro till att något så
oerhördt passerat som att Fredriksstad dagtingat.
På eftermiddagen for kronprinsen till Sannesund, där han
rekognoscerade terrängen och gaf några order om batteribygg-
naden m. m., hvarefter han fortsatte resan till Fredriksstad,
dit han framkom vid åttatiden på kvällen. Här mottog han
nu rapport aft Mörner om en rekognoscering, som denne under
på följande oriktiga sätt: »Samma dag» (den 6 aug.), skrifver han sid. 56, »un-
dertecknade ett fåtal kvarblifna borgare i Fredrikshald, för att rädda sin stad
från undergång, ett slags underkastelseakt, hvarmed Karl Johan lät sig nöja,
sannolikt af farhåga att borgerskapet eljest skulle göra allvar af sin hotelse att,
liksom 1716, själf itända sin stad.»
! Suremains bref i E. K. A.
» Ej »fastnagla», som det står i Bihang till Schinkels minnen III, sid. 277.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
