Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På insjöns botten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den viskade om de underliga fåglarna, den burit
på sin starka, breda rygg, de så kallade æroplanen
och luftskeppen och ballong captif, och
den mälde om vad den såg, då den dansat fram
över havet, så att detta fått vågor med djupa, gröna
dalar och med toppar av lysande vitt skum.
Om de stora ’Dreadnoughtarna’, om de snabba
kryssarna och om det märkvärdigaste av allt:
undervattensbåten.
Insjöns öga blev större och större av pur
förundran, och dess vatten blev så stilla, så underbart
klart. Som en ren kristall. Och vinden
och månskäran och björkar och lindar kunde se
tvärs igenom insjön, ända ned till dess botten.
Men även bottnen kunde se uppåt och deltaga
i det besynnerliga, som gripit insjön så djupt,
så helt ned i djupet.
Och då – med ens – hörde all naturen hur
det steg en suck ur insjöns innersta:
»Och intet, intet har jag av allt detta. Ingen
’Dreadnought’, ingen kryssare, ingen undervattensbåt.
Det enda jag känner till av kriget är
brukspatrons hagelbössa om hösten, när änderna
sträcka – ack vad jag ändå är fattig – aldrig
får jag vara med om något, som finnes ute i stora
världen.»
Just som den yttrat detta, höll den inne. Det
hade kommit en stor bubbla stigande sakta upp.
Bubblan steg mot ytan.
Den kom från bottnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
