Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BÄSTA AF ALLA REKOMMENDATIONER. 53
beifras icke. Att ni handlade ädelt och rätt derom
är ej tu tal. Ni har vunnit popularitet bland
soldaterna, men jag fruktar, att ni får officerarne till edra
fiender. Lika barn leka bäst tillhopa och den ena
korpen hackar ej ut ögonen på den andra."
"Jag skall genast begifva mig till min chef major
Fek och omtala för honom hvad som händt," yttrade
Ranck. "Det blir nödvändigt, innan Fleming hinner
att vanställa saken. Att han skall duellera med mig
det svarar jag för. Mitt hedersord har jag gifvit härpå
och det får ej brytas."
"Då måste ni ega något utomordentligt medel att
tvinga honom dertill," svarade Roth, "ty kår-andan bland
officerarne tillåter ej att en förman duellerar med en
underhafvande. Det är nog sannt, att ni ännu ej
su-bordinerar som soldat, men jag tviflar likväl på att
ni lyckas."
Ranck smålog blott till svar. Så fort han ordnat
sin klädsel gick han ut i staden för att uppsöka sin
chef. Majoren logerade hos en köpman Holm. Han
var nyss återkommen från sitt besök hos generalen när
hans betjent anmälde, att Ranck anhöll om företräde.
"Låt honom komma in," yttrade majoren.
Ranck inträdde.
"Hvad är på färde," sporde Eek vänligt. "Om
ni måhända redan ledsnat vid krigstjensten så är ert
antagningsbevis ej ännu färdigt. Ni ser helt upprörd
ut, tala fritt och otvunget."
Ranck redogjorde för det uppträde han haft med
Fleming. Majoren lyssnade uppmärksamt till hans ord,
under det hans ansigte mulnade och antog ett strängt
allvarligt uttryck.
"Och nu, herr major, har jag sanningsenligt
omtalat mitt äfventyr," slutade Ranck sin berättelse.
"Vördsamt vågar jag anhålla att genom ert bistånd vinna
upprättelse. Alla säga om er, att ni är en hederns
och ärans man och oförvitlig officer, till hvilken man
ej vädjar förgäfves."
"Det gör man ej heller, men hvad denna affär be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
