Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 KRONA OCH TÖRNE.
Gort Adeler," yttrade Gaubineau till förste löjtnanten,
som äfven infunnit sig på däcket. "Låt göra klart
skepp till aktion. Vinden drager sig alltmera på
nordvesten och vi stäfva nu rätt upp i Bältet.
Stortopp !"
"Aj, aj!" ljöd svaret från märskorporalen.
"Hvad är det för oväsen och gräl ni för der uppe
i märsen, pass opp att ni ej får er en timmes
straffexercis med läsegel! Tyst karlar på eviga minuten!
Ni känner gamle Gaubineau, att han ej är att gyckla
med. Den mannen ger lika gerna åt en bra karl en
grogg som åt en Pratmakare — prygel."
Gaubineau, denne outtröttlige Pratmakare, hvars
fantasi var så rik, att han sjelf trodde på de
historier, han så till sägandes strödde omkring sig, vidtog
anordningar, som vitnade lika mycket om ett klokt
beräknande som äfven om stor praktisk duglighet i
yrket. Liflig och pigg som en ödla hade han
visiterat fregatten från trossbotten upp till däcket samt
öfvertygat sig om att hans befallningar blifvit riktigt
uppfattade och verkstälda. Derunder talade han
vänligt med folket, uppmuntrade dem att visa lugn och
mod, ty om fartyget verkligen vore den fruktade
kaparen, så: "mina barn," sade han, "får ni nog att
sköta, om ni vill segra och hölja vår tretungade flagga
med ära."
Bellonas originele befälhafvare hade ej väl
uppkommit från sin rund kring däcken förr än han gaf
befallning om att gifva en extra ration grogg åt
besättningen, samt tillsade derefter sin hofmästare att
framställa en bål punsch jemte glas, akterut på
half-däcket. Kaptenens ansigte uttryckte ett dystert
svårmod. De små, annars lifliga och plirande ögonen
blickade sorgset omkring sig och han suckade tungt.
Ingen af hans officerare hade förut sett honom så dyster
och nedslagen. Denna plötsliga förändring i den
jovialiske mannens sätt att vara väckte mycken
uppmärksamhet och hans gamle vän pursern kunde ej
underlåta att fråga, om kaptenen var sjuk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
