Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från arbetet i en Oxfordgrupp - II. Om ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gänget med vänner i gemenskapen, höra vi
sällan Guds stämma tala. Det är då ingenting
annat övrigt än att i långa tider, kanske år,
ödmjukt avvakta och framför allt aldrig tanklöst
profanera och banalisera en upphöjd och
sublim religiös funktion, som vi alltid böra nalkas
med fruktan och i andakt. Det är ej nog att
människan själv är öppen för Guds under —
det är en självklar förutsättning — det är Gud,
som låter sin Ande strömma in i oss.
I Markus’ 9 :de kap. berättas 0111 en
månadsrasande gosse, som lärjungarna ej kunnat böta.
Fadern klagade inför Jesus, som sade: »Om jag
förmår, säger du, allt förmår den som tror.»
Strax ropade gossens fader: »Jag tror, hjälp
min otro.» Dessa ord behöva vi alla allvarligt
besinna, ty vi måste alla verka och leva ett liv
i tro, i tapperhet och ödmjukhet.
Nathan Söderblom, Guds store budbärare
till vår tid, påpekar på ett ställe att det borde
vara allas vår uppgift att genom vårt väsens
hinder och elände släppa fram Guds eget liv
och vittna om att Gud lever. Han förklarar
också, hur denna nyskapelse av vårt väsen sker:
»När själen beslutsamt vänder sig mot Gud, när
du är, modigt och ärligt, i bot och trohet dig
12 — Kroppsvård och Själavård.
i?7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
