Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kielerfreden. Mosskonventionens yttre betydelse är således
att den skaffat Norges själftagne nye herre — prins
Kristian — ur vägen; dess inre, att den gjort den
skandinaviska enheten till en union. Den är för den svensk-norska
unionen precis detsamma som kejsarlöftet i Borgå den
27/3 1809 är för den rysk-finska. Sveriges vapen i Kiel
hade skapat samhörigheten, Sveriges löfte i Moss skapade
unionen.
Häraf blef emellertid följden, att en särskild
öfverenskommelse måste träffas angående de närmare förhållandena
inom denna union. Vägen därtill kunde numera, sedan
konventionen gifvit Norge en egen vilja, gå genom ett verkligt
fördrag, d. v. s. en fri öfverenskommelse emellan skilda
parter. Detta fördrag afslöts i Norges Grundlov den 4
November 1814, efter underhandlingar mellan Sveriges
konung och Norge. Det bekräftades sedermera, i hvad på
dem ankom, af svenska ständerna, på samma gång några
närmare bestämmelser tillades genom ett nytt fördrag i
Riksakten; och på honom satte unionskonungen till sist, i en af
unionsfördraget för mellanriksfrågor föreskrifven form, sitt
insegel den 6 Augusti 1815. Unionen själf är sålunda en
svensk handling och Norge påtvingad; men om de särskilda
unionsvillkoren har Norge frivilligt med Sverige
öfverenskommit.
Historien om unionsfördragens tillkomst är således i
själfva verket icke så konstig som den ser ut. Men ett
konstigt utseende har den fått genom det opraktiska sätt,
hvarpå man gick till väga. Man tog först Norges
själfrådigt uppgjorda grundlag, skar bort hvad som däri stod i
vägen för föreningen och lämnade norrmännen rästen såsom
egen författning — dem utlofvad genom proklamationer,
gifven i Moss och nu definitivt bekräftad den 10
November. Detta var nu godt och väl, blott man — som
sedermera Möller föreslog — hade låtit den blifva en lag för sig,
så att en allom tydlig yttre gräns blifvit dragen emellan
den och unionsrätten. Men i stället tog man sig för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
