Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstnärsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med darrande händer förde jag koppen till
munnen och jag sväljde ett par klunkar. Men du
vet hur det är, då man svultit allvarligt en längre
tid. Kroppen vägrar absolut. Jag lyckades ställa
koppen ifrån mig utan olyckshändelse, och så
rusade jag upp. Efteråt hade jag all möda att åter
krypa i säng, och sen minns jag intet förrän
följande morgon, då jag vaknade vid buller i rummet
utanför.
Jag kände igen rösterna. Det var Olle och
Otto och En tub avlägset, som vi kallade honom.
De voro mycket högljudda.
— Sjuk, hörde jag Olles röst, han är inte
sjuk, han är bara lite sugen, men det ska vi snart
ändra om. Det är ju julafton i dag, vet ja! Och
här finns mässing, ska lilla frun tro!
— Jo, han ä sjuk, å ja har telegraferat efter
hans fästmö. Hon telegraferade i går kväll, men
det va omöjligt att få liv i honom, å så öppnade ja
telegrammet, här ä dä för rexten, läs själv: —
Varför inget brev. Svar omgående. Å ja telegraferade:
— Herrn sjuk, kom genast, dä va ju riktigt?
Ja bjöd honom buljong i går, men den kunde han
inte få ner —
— Gunhild, ja, jag hade ju inte skrivit på
två dar! Och det kom jag ihåg först nu. Då
måtte jag vara sjuk — —
— Äsch, han kryar nog till sig, bara vi få
hand om honom, hörde jag Olle igen.
— Men han sover än!
— Det är väl inte värre än att vi kunna
väcka honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
