Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Att gillra bössor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I skymningen meddelade Karlsson käringen
sitt beslut att hjälpa Stenberg med skötarna ute på
Örskäret, fick ett par smörgåsar i kavajfickan och
gick ned i snickarstugan, där han hämtade den
orörda av sina båda litrar uppe på brädhögen, som
låg på tork i taket, varefter han stegade av till
Stenberg, som varit färdig redan en lång stund.
De båda gubbarna knallade i väg.
— Varför tror du han kommer i kväll, när
han kom i går? sade Stenberg. Så helsinges
dåraktig kan han väl inte va, om d’ä något till tjyv!
— Låfen komma eller inte komma, så är allt
i ordning, både giller och den här! svarade
Karlsson och drog litern till hälften ur fickan.
— Åja, vad dä anbelangar, så tog ja allt med
lite, ja också, för säkerhets skull, lugnade
Stenberg.
— ja, dä må på guds makt bli hur dä vill.
Men inte ska di få dä ordet på min bak, att jag
inte har bevakat anförtrott gods, vad dä vara
må, dä ska allt bli ljug dä.
De voro framme vid trädgården och togo en
stor omväg för att undgå Karlssons snaror, dem
han beskrev, och vilka Stenberg icke kunde annat
än gilla.
— Vi har’n, Karlsson, vi har’n, som om han
redan skulle sitta på cellerna. Men dä enda som
ä tråkit ä att vi ska behöva sitta i mörk arrest
själva. En sir ju inte dä en har för händer.
— Å, nog hittar vi te brökvarn alltid,
Stenberg, eller tror du inte dä?
Och de gingo in i villaköket, vars dörr låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
