Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE MINIS TERIELLA HANDLINGARNA. 227
att jag tänkt att resa dit bort för att se hennes man, ty jag
hade hört, att han var sjuk. Hustrun svarade då: "Åh,
han är icke sjuk, han är bara besvärad af reumatisk värk,
han har ingen sjukdom, som har dödsorsak i sig." Följden
blef den, att jag icke reste dit. Tio dagar därefter fick jag
höra, att mannen var död. En annan gång fick jag höra,
att en hustru var sjuk, svårt sjuk. Så träffade jag hennes
man, då han skulle resa till staden, och sade, att jag hört, att
hans hustru var sjuk, och hade därför tänkt att komma ut
och se henne. Mannen såg på mig och sade: "Det behöfs
icke." Hennes sjukdom var af sådan art, att pastorns besök
icke var behöfligt. Men hvarför den sjukes anhöriga icke
med ett ord kunna gifva sin pastor en antydan om att den
sjuke önskar se och tala med honom, det förstår jag ej.
Somliga äro af den meningen, att ett par tre sjukbesök af pastorn
skall vara allt som behöfs för den sjukes omvändelse. Jag
tror icke mycket på sotsängsomvändelser. Man kan väl finna
den sjuke vara rörd ända till tårar, bekänna synden och säga
sig tro, att han för Kristi skull blifver salig, om ban dör.
Men tillfrisknar han igen, så finner man ofta, att han är just
densamme som han var förut. En del, äfven af våra pastorer,
tror, att fastän man icke under liälsodagarna kunde märka
något andligt lif hos somliga, så sker dock en sinnesändring
med dem på dödslägret. För min del har jag svårt för att
tro det. Somliga sjuka begära sakramentet, andra icke. En
gammal drinkare, som icke tillhörde församlingen, sände
bud på mig, då han blef sjuk, och ville att jag skulle meddela
honom nattvarden. Jag kunde naturligtvis icke villfara hans
begäran, men jag reste dock dit för att tala med honom. En
pastor förstår och känner, då han står vid sjuklägret, att
han litet eller intet kan uträtta. Man känner aldrig sin
oförmåga och vanmakt så som då. Den sjuke bekänner sina
synder, säger sig tro att Gud är nådig, och att han för Kristi
skull har sina synders förlåtelse, och hvad mer kan man be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
