Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En krigaman •& botd och en fr5ken si grann,
De sutto tillhop I det gröna.
De aågo med ömma begår på hvarann.
Alonzo den Tappre aå kallades han,
Och hon — Imogene den sköna!
Detta var en af Sångar- Jans bravonr-arfer och
favorit-sånger, och icke en enda vers af hela de»
långa balladen skinktea efter, stan sjöngs meé
sitt omqvade högtidligt och pathetiskt igenom.
Når de äudtligen hnnnit emot slotet och jast
skalle sjanga sista versen och af aMa krafter draga
till med:
"Och hår dansa 6pöken med akrickfalta skrål,
Som blod otur dödskallar dricka!
Och trycka tiilhop livar sin multnade båk
Och tjata: ”Alonno den tappre––din akåli
Och skål för din trolösa Hicka!”
— — — då kom en trasig pojke, h vilken om
sommaren rensade i trädgården, om vintern högg
ved, men om Söndagarna hade livrc Inmpor — och
kallades’ betjenten på Djupedal. Han kom nu upp
med en kort villig befallning från Majoren, att —
”Skrikhalsarne der uppe på berget”–––-skulle
genast tiga — och vara tysta — oeh atts inte fick
hålla på så der med sitt tjut, ty Herrskapet ha de
främmande, och Majoren störde» i sitt kortspel af
sången.
Herman, innu i den hårliga baroaåtderna va-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
