Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hoginod offer eg na förtjenster är ett gtn»ki
lite I och korl steg, och olyckligt*i« måste vi med«
|ifv», att ifven ho» Herman drog det ena felet
det andra i släptåg. Till och med hans
akademiska tid ville icke rått utrota hans en gång
inbitna afaky för adels-prerogativer och anspråk,
under bvilka han alltid trodde »ig upptäcka
någonting i »amma proportion smått, »om det
ville synas stort; hvilket for Herman var det
förhatligaste af allt. — All fernissa, all förgyllning på
en dålig, oåkta »ak förekom honom som höjden
af all uselhet, och — att villja syna» hvad man
icke är, lyfta, vingarne högre, ån de kunna båra,
oeh stiga upp p& lumpna »tyltor, för att kunna
sa andra öfver axeln, ansåg han »om typen för
all meoaklig svaghet och kortsynthet. —
Stackar» Herman! Framtiden visade honom
nog, med huro många besynnerliga ämnen man
måste lära sig att oppspäda dessa rcnay klar a s —
i solen glindrande ungdomsbegrepp.
Henrik, som i slit hnfvudsakligt tänkta
alldeles lika med Herman, men som var vida
tolerantare, bestred vil någon gång hans mening, hvad
det ädla ståndet anbelangade, men med obetydlig
framgång.
— Det är icke denna klass af meuniskor, —
sade då Herman — som jag afskyr, utan hvar sch
en af dem, — som tror, att ett sköldebrtf, att mull-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
