Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten att akrifva, att tanka på, — att icke glömma
hvarandra, som di gjordes.
En grnflig tomhet ridde efter Alariks afreaa
i de bida faraiyerne, och nn slöto sig Rosa och
Blenda, om möjligt, indi nirfnare intill hvaran*
-dra, och, om Blendas oförställda saknad och
smarta voro andi lifligare an systerns, tillskrefs det
den vida större liflighet och rörlighet, som fanns
i hela Blendas lynne och väsende.
De bida familjerne hade redan ett par ir,
öfver sommaren tillsammans, hyrt hus och träd*
gårdar pi en egendom, ett par mil frin Stock*
holm. Dit utflyttade de nn och lefde der ett sort
fortsatt Stockholms-Iif, mer an ett landtligt dylikt.
Oupphörliga, glada, lekande, skämtande, men
hjert-liga bref frin Alarik mnntrade de bida
familjerna beständigt, och allt, hvad som passerade,
roligt eller ledsamt, och tusen npptig, som aldrig
livarken händt eller kunde handa, skrefvos till
Alarik, och, som Blenda hade en ovanlig förmiga
att skrifva fort och ledigt och således åfven skref
gerna, uppdrogs hon alltid, ej allenast att
besvara sina egna, utan äfveni ofta de andras bref.
Deraf införlifvades innu mer dessa tvanne unga
varelser, som till allt utseende voro si
fullkomligt likstämda, fttminsoue inan, di hos bida
hvar-je lidelse anno slumrade, ty,––––-sig sjelf ni-
stan ovetande, af hölls dock Alarik ganska mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
