Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vore ej lifvet i denne härliga stand, ja, — •! skönt,
att himlen endast vet, om himlen kan bjuda
uå-got bättre.’*
Blenda satt aå, att hennes blickar oupphörligt
mötte Hermans. Aldrig hade dessa varit så var*
ma, s& fulla af den högsta, den lifligaste och ändi
reuaste kärlek. Det var alldeles, som ville han i
Blendas öga söka alla de sköna bilder, alla de
strålar af ljus, som han önskade, att för sina åhörare
kunna frambringa, och hvarje bana blick på
Blenda tycktes villja säga med Milton:
God ¡« they law, tbou mine!
—––––ty i detta ögonblick var Blenda den än-
gel, som för honom tolkade Herrans ord.
Hon satt der ifven aå akön, aå huld, sft mild.
En fin roduad steg och föll och spred sig ömsom,
på den fint rundade kinden. Det ljusbruna, håret,
vekt af morgonluften, föll i större och rikare
lockar än vanligt omkring det fina anletet och
oro-flöt det på det mest poetiska sätt. Hennes
pan-u* var lika liljehvit och ren, som sommarhimmeln
var ren och blå. Den fina, penslade bågen
rundade sig skönt öfver de genomskinliga ögonlocken,
hvilkas svarta frans än nedföll, så att den syntes
i hela ein längd, än alogs upp, för att litet skugga
elden från tvinne de klaraste och lifligaste Ijas*
bruna ögon, i bvilka kärlek någonsin brann.
Gabriella satt p& hennes knä, och hennea små ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
