Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försänkt i tålighet, och Yille tryckå
hvart tkapadt väsen till din trogna barm; —
— då känner du, det är Hans kraft, som bär dig,
då är hans ande öfver dig, är när dig,
du ter hans härlighet, du hör hans röst,
väl icke utifrån, men inoin i ditt bröst.
Nu — var detta icke blott ord, — — utan
hvarje ord var en blixt, tom träffade hjertat oeti
antände de ljufvaste, de heligaste känslor der.
I hela Blendas varelse kändes något
öfverjor-diskt. Hon var ju äfven bouhörd, ty hon såg jo
Gud och himlens härlighet genom Herman, och
han stod der icke och skymde bort allt delta, —
tom hon chaotiskt fruktade, och, när slutligen han#
amen ljöd, lyssnade hon derefter, «om efter de
sista förklingande tonerna af ett härligt strängaspel.
Ett allmänt sagta sorl hördes derefter i
församlingen, och, att detta betydde det högsta, det
mest odelade bifall, kände Ingen saligare och
djupare än Blenda. Det var i hennes själ, som detta
bifall ljöd klarast, det var i hennes hjerta, som
det byggde åt hennes älskling ett tempel, htilket
aldrig inera kunde inrymmas åt något annat.
Midt under den tystnad, som var 6lrax efter
predikans slut, och medan Blenda tackade Gud
in-nerligare äu någonsin förut under hela sitt lif, och
medan Ulla torkade ögon, näsa och mun med den
sista torra snibben af sin största näsduk,–––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
