Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reseskildringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finland, hvilket gränsar mot Sverige i norden, ett furstendöme
med särskildt språk, och till detta gränsar Lappland,
hvilket merendels är bebodt af vilda folk, som lämna skatt åt
tre herrar, konungen af Danmark, Moskoviten och
konungen af Sverige; dock skall svensken ha två tredjedelar däraf
och de andra blott en tredjedel, och har detta landet ingen
ände; de ha ett eget språk och ett djur, som är mindre än
en hjort och som man kallar ren, med hvilket invånarne
om vintern fara på släde. Man kan få se dessa djur i
Sverige, synnerligast på Djurgården i Stockholm. De äro
spräckliga, liksom kalfvar, och springa mycket hastigt. Af
renhudar gör man i Sverige handskar, stöflar och skor, som
man kallar lappskor och som äro utmärkta mot kylan. Då
man för den förfärliga kylans skull ofta på resa begagnar
4 à 5 par strumpor ofvanpå hvarandra, så lär man det
oaktadt frysa, men har man på sig ett par strumpor med
lappskor där ofvanpå, så fryser man icke. Ju kallare det är,
dess mer värme lämnar detta skinn ifrån sig, blott det icke
blir vått; går man med det i vatten, så tränger detta tvärt
igenom, och måste den håriga sidan vändas utåt och den
glatta inåt. För öfrigt skola de flesta lappar vara
trollkarlar, och har jag hört mycket talas därom af trovärdiga
personer, men emedan jag har det af hörsago och själf icke
sett något, afhåller jag mig från att skrifva därom.
Jag vistades här från den 23 februari till den 7 mars,
och afreste då på släde jämte en nederländsk fru, hvars
man var guldsmed, och är det besynnerligt att se, hur man
här vintertiden skjutsar kvinnor, ty slädarne äro särskildt
gjorda härtill, så att kvinnorna kunna ligga helt och hållet
betäckta med undantag af ansiktet. För resten äro slädarne
öfverdragna med tillbundna fällar, så att de åkande ligga
som barn i vaggan. Stjälper slädan eller om hästen
skenar, kunna de åkande icke hjälpa sig själfva, ty äfven
händerna äro inlindade. Somliga betäcka ock ansiktet, hafva
ett litet glasfönster, hvarigenom de skydda sig mot den
starka kylan. Och finnes på hvarje kvinnosläde en särskild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
