Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Första bandet (del I & II) / 54 (1929-1932) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkåka och kappsläde. Av Gösta Berg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gammalt har varit en skarpt dragen gräns inom folklivet och som
gjorde, att man vid högtidliga tillfällen älskade omge sig med en viss
grad av ståt och prakt just som kontrast till vardagens grå enahanda.
Hur festlig verkar icke den lugna processionen, som dalmålaren fångat
på papperet, bild 1, när masarna och kullorna fara i högtidsdräkt
till Mora kyrka. Eller bröllopståget, som står färdigt att ge sig i väg
till kyrkan på Arborelius’ färgglada målning från Orsa, pl. II.
Med samma stolthet, som bonden betraktade sin vackra häst, såg han
på sin åksläde. Därför hör man så ofta de orden om nu ganska illa
tilltygade fordon: »att denna släde hade varit en av de vackraste i
socknen».

Bild 4. Folkliv på Järntorget i Stockholm. Kopparstick av W. Swidde 1691 i Suecia antiqua.

Farten och dess tjusning för den åkande har emellertid varit av så
stor betydelse, att den påtvingat släden dess hela yttre och utstyrsel.
Själva åkdonet tog för den skapande fantasien form av ett
framrusande djur, en häst eller drake eller fågel. Man snidade knoppar och
handtag till djurhuvuden och lejonfötter. Manarna fladdrade och
käftarna stodo vidöppna på alla folktrons mystiska djur, som
konstförfarna händer skurit ut i slädvirket. Också seltyget blev utformat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>