Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Garnityr. Av Torsten Lenk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Torsten Lenk
de gotiska rustningarnas enkla formgivning skapat en samhörighet,
som sträckte sig även till hästrustningarna, med vilka de bildade
garnityr. Den vanligaste dekorationsarten på harnesk är etsning och den
förste utövaren av detta slags vapendekoration anses vara
augsburga-ren Daniel Hopfer, av vars hand man känner arbeten tidigast från
1500-talets andra årtionde. Från och med 1500-talets mitt känner
man harnesk prydda med drivna figurer. Särskilt italienska mästare
ha tillverkat en myckenhet av dessa slags rustningar. Då
rustningarna stå i intimaste sammanhang med sin tids dräkt, är det ingenting
överraskande, att platsen och formen för etsningen, då den först
uppträder, motsvaras av de broderade bårderna på samtidens dräkt. Ett
fullständigt rustningsgarnityr för man och häst består av harnesk
med sköld, sadel, häststjärna, halsskydd, bog- och ländstycke. Av ett
Gustav Vasa tillskrivet sydtyskt garnityr daterat 15 40, förvarat i
Livrustkammaren, finnes bevarat rustning med två hjälmar, häststjärna
och halsskydd. Det fullständigaste i denna samling är ett
praktgarni-tyr, tillverkat av Konrad Lochner i Nürnberg vid 1500-talets mitt,
bild 12 och 13. Skölden finnes dock i Krasinski-samlingen i Warschau.
Det är helt och hållet täckt med ett orientaliserande renässansmönster
av etsning, förgyllning och emalj.
Det fullständiga tunga harnesket, det lättare ryttarharnesket utan
underben och skor, landsknektharnesket samt harnesk för olika slags
torneringar voro olika typer, som kunde bäras av samma person vid
olika tillfällen. För att slippa anskaffa fullständiga rustningar av
alla dessa slag tillverkades garnityr, som kunde sammansättas allt
efter de behov, som vid varje tillfälle förelågo. Ett mycket gott
exempel på ett fullständigt sådant tillhör Vapensamlingen i Konsthistoriska
museet i Wien. Det har tillhört ärkehertig Ferdinand av Tyrolen
(1529—1595) och är slaget av hovharneskslagaren Jörg Seusenhofer
i Innsbruck år 1547, etsat av Hans Perckhamer och stofferat av Franz
Wögerer och känt under namnet »garnityret med örnarna». Det
består av en fältrustning, en rustning för det slags tornering, som kallas
»den gamla tyska kampen till fots», och dessutom trettiofyra lösa
delar, avsedda till utbyte eller förstärkning. Fullt ut är steget taget i
Kejsar Ferdinand I:s (född 1503, död 1564) harneskgarnityr i samma
museum, bestående av sex fullständiga rustningar av sins emellan olika
typer, flera lösa stycken, sköld och en numera i Berlins tyghus
förvarad hästrustning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
