Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härkeberga. Av Sigurd Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 y6
Sigurd Wallin
och är typiskt för den lantligt förenklade formen av senempirens
tapetseringsvanor.
I en prästgård med så utpräglat allmogemässigt byggnadsskick har
man alltså att söka det högreståndsmässiga, det som skiljer bostället
från bondgården, egentligen endast inne i bostaden. Men i ett
boställe ligger det i sakens natur, att tjänsteinnehavarna växla. Särskilt
från en så ringa tjänst som Härkebergakomministerns måste varje
innehavare tänka på att söka få befordran. Med prästerna växla
också bohaget, och man skall alltså just i ett boställe av denna art icke
räkna med en konstant och bofast möblering med gammal tradition
på platsen. Den prästerliga traditionen i Härkeberga har dessutom
täckts över av en period, då gården varit bostad för arrendator. När
prästgården nu återuppstått som hembygdsgård, har dess inre måst
rekonstrueras helt och hållet med en möblering, som sammanbragts
ur ortens tillgångar och givits en möjligast trovärdig karaktär. Det
som visas på interiörbilderna från prästbostaden är resultatet av denna
rekonstruktion, sådant det stod vid hembygdsgårdens invigning den
2 juni 1929. Inom sin trånga och traditionsbundna ram har den lilla
prästbostaden icke kunnat varieras i någon högre grad. Rakt fram i
förstugan ligger salen, till vänster köket och till höger
pastorsexpeditionen. Innanför denna senare är sängkammaren, och den lilla
kammaren innanför köket har fått karaktären av ett litet förmak med ett
klavér, egentligen det enda rum, som har en viss grad av
helgdagskaraktär och icke måste tagas i dagligt bruk. Förhållandena inom
denna bostad äro för övrigt ur ren utrymmessynpunkt så små, att
varje plats i huset måste tagas i anspråk för de möbler, vilka
nödvändigt måste finnas för att hemmets funktioner skola fyllas. Att ingen
större lyx har varit bofast i ett prästhem som detta kan man lugnt
förutsätta, men man får också tänka sig, att just här varje möjligt
tillfälle blivit tillvarataget att i yttre form visa, att en viss artskillnad
dock fanns mellan prästens och bondens hem. Det är sådana
förhållanden som den rekonstruerade möbleringen vill göra sitt bästa att
illustrera.
Vid mangårdens baksida ligger trädgården, fortsättande i tomtens
hela bredd med raka kvarter och en bred mittgång mellan fruktträd
och bärbuskar. Trädgårdens avslutning med en minimal lund av
parkträd hör till prästgårdens lilla herrskapsmässighet.
Men i allt annat är prästgården en ganska genuin bondgård, vars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
