Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äldre folklivsmålningar från Finlands svenskbygder. Av Bertel Hintze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io 6
Bertel Hintze
dorfskolans märkligaste figurmålare och en av dess få verkliga
kolorister. Men därtill var Jansson en personlighet, som med alla sina
rottrådar hängde samman med den motivkrets, som han valt till sin
livsuppgift att skildra och tolka. Ensam i hela sin krets ägde han ej blott
denna medfödda, ingående förtrogenhet med sitt ämne utan även
någonting av den sammanfattande fantasi, som förvandlar
konstverket från en etnografiskt trogen illustration till ett levande monument
över själva folksjälen, över den anda, vilken utkristalliseras i
allmogekulturens handgripliga former eller sedvänjor. Så gott som hela hans
livsverk är ägnat åländskt folkliv — en motivkrets, vilken han nästan
ensam representerar i Finlands konsthistoria; mer samvetsgrant än
någon annan har han fördjupat sig i snart sagt varje den minsta
enskildhet i denna kultur, och ej sällan uppgå de förberedande, målade
detaljstudierna för hans tavlor till några tiotal. Och medan dessa även
i konstnärligt avseende glänsande studier av bondstugor och
rumsinteriörer, av möbler, fiskeredskap och båtar, av vardagsdräkter och
festskrudar bilda det mest uttömmande och tillförlitliga uppslagsverk
över den åländska ))fastlands»-allmogens materiella kultur, utgöra
hans större, komponerade arbeten — trots en svag fläkt av den
romantiska idealisering, som en gång för alla vidlåder düsseldorfskolans
bondeskildring — framför allt en fullständig bildcykel över den
åländska bondens liv. Ty han skildrar ej blott de yttre dragen, utan i ännu
högre grad återger han själva atmosfären kring denna tillvaro. I detta
avseende når Jansson upp till 80- och 90-talens stora finländska
folklivsskildrare; men han tillåter sig aldrig det subjektiva omskapande
och de obegränsade artistiska friheter gentemot motiven, som allt
mästerskap till trots oftast ställer denna senare generations verk
utanför de objektiva, kulturhistoriska dokumentens gränser. Han skildrar
vardagslivets typiska händelser — ej blott dess idylliska söndagssida —
ooh de stora festliga tillfällena i sin hemtrakt: barnets första steg i
gångstolen, »den första undervisningen hos Brittmor i Barskona torp)),
bild x, den primitiva, ambulerande folkskolan, som inhystes hos någon
av socknens få storbönder, barnens lekar och de gamla vid sina
slöjdarbeten eller sin notknytning, han visar oss »talmannen)), som
enligt skick och bruk framför ynglingens frieri till flickans föräldrar,
medan den blivande fästmannen, följande traditionens bud, iklädd
sin bästa stass i farstun avvaktar resultatet av förhandlingarna, bild 2.
Han målar bruden, bild 5, i ali den färgprakt och rikedom på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
