Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stugans dragning. Av Emelie v. Walterstorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2x8 Emelie von Walter stor ff
ländska dukar julahängkläde och opphängskläde. Opphängslakan
var en större linneduk i två våder med orneringen, om sådan fanns,
koncentrerad vid ena kortsidan. Vid bruk av opphängslakan sattes
detta mitt på väggen och dragdukar endast på ömse sidor om fönster
och dörrar. Liksom lakanet var i två våder, voro även dragdukarna
stundom hopsydda två och två, särskilt gäller detta de broderade.
Till den mer eller mindre konstanta stugklädseln hörde i Sydsverige
mönstrad flätning av vitt lingarn. Som redan nämnts, tjänade den
som frans nedtill på en drätt eller duk av något slag eller förde en
mera självständig tillvaro som taklist eller hyllremsa. Sådan flätning
kallades i Skåne väggaträ, i Halland dels trä, dels flätt, i Småland och
Västergötland fläta eller flätt, liksom i Bohuslän och det övriga
Sverige, där sådan prydnad varit bruklig. I motsats till väggbeklädnaden
av typerna upphämta och dukagång i blått och rött på linne, som
såvitt bekant ej gått nordligare än Västergötland, kan nämligen
flätningen spåras även i Mellansverige och Norrland. I en gård i Närke
har stått en gammal stuga, som ännu i den nuvarande generationens
tid säges varit utrustad med flätningar längs bjälkarna i taket. I
Dalarna har flätning brukats ända in i våra dagar, i Orsa som ånklä
och väggkrus, i Ore m. fi. socknar med namn av fletkrus.
Liknande spetsartade fransar i andra tekniker kunde göra samma
tjänst. Man finner i Småland ofta opphängen i knytning med
träd-ning i blått, rött och vitt eller i knyppling, utförd stundom på
varpändarna — s. k. äffsingar — av en vävbit efter samma metod som
flätningen.
Under senare medeltid och under 1500-talet var det brukligt att
bekläda väggar och tak med vävnadsvåder i två eller flera färger och
tygsorter, s. k. bonadevåder. Enligt Gripsholmsinventariet kunde
varannan våd vara gul, varannan brun, en ugnslista var av fyra våder
lärft och fyra våder korssöm, en takdrätt av röda och språngade
våder. Detta sistnämnda sätt att växla med släta och genombrutna
våder har bland denna kategori fått den största livslängden. Från
Grangärde prästgårdssyn år 1696—7, publicerad av Sigurd Erixon
i Fataburen 1924, omtalas en takbonad av blångarnsväv och
språngsöm, »av ålder förmultnad men blaggarnet 13 våder långa och 2
halva». Vad allmogestugans beklädnad av denna art angår, känner
man flera grupper, att börja med två lokalt avgränsade: norra Väster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
