- Project Runeberg -  Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Fjärde bandet (del VII & VIII) /
294

(1929-1932) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Läkedomskonst. Av Louise Hagberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30 6

Louise Hagberg

vänt botemedel var ’frossgräs’ (darr- eller hjärtgräs, Briza media),
varvid de små bruna hjärtana, som sitta och dallra på stråna, intogos
tillsammans med litet vatten. Men ville man fria sig för frossa för
året, skulle man bara ta första vitsippan, man såg om våren, och äta
upp. Blåsippa, ävensom smörblomma, dugde dock även.

»Frossan var förr så vanlig, men inte fryser man nu inte.» Och av
den fanns det till och med ej mindre än tio slag, såsom ’storfrossan’,
’höstfrossan’, ’vårfrossan’ o. s. v. Den tionde sades vara rent av
obotlig. Frossan fick emellertid aldrig botas, förrän patienten frusit
nio gånger, om han nu inte haft sjukdomen förut och den kommit
igen. ’Ältfrossan’, som alla barn skulle frysa, fick inte heller botas,
förrän barnet frusit trenne gånger. Hade man frossa, när
flyttfåglarna begåvo sig i väg, var det bekvämast att låta dem taga sjukdomen
med sig. Man behövde bara, berättar ifrån Södermanland framlidne
prosten Wahlfisk, passa på och se, när de flyttade, och då säga: »Flyg
nu er väg och ta min frossa med!» Att, såsom det även brukades,
svälja nio levande myror var ju mindre angenämt. Ett vanligt medel
var annars att trenne gånger doppa ned patienten i kallt vatten. Boten
skulle tas, som man fått soten. Lika mot lika. Ett otal av
sympatikurer ha använts till bot mot allehanda sjukdomar. Som till exempel
vid den förr så vanliga gulsoten, då man brukade ta in gult silke och
gul mossa eller förtära en gulsparv med fjäder och inälvor eller ock
spadet, vari den kokats. Ett från Gästrikland omtalat sätt var också att
ta en gul bomullshärva tre gånger över huvudet och därefter klippa
sönder gult siden så smått man kunde, koka plommon, vilka väl även
borde vara gula, ta ut stenarna och stoppa dit sidenet. »De skulle
dom ha i sej.» — Helst skulle den gula mossan tagas från norra
väggen på en stuga, som det stått lik i. Vattensot botades i Småland
genom att ge den sjuke en tillredd vattensork eller vattenstare.

Man kunde även knyta bort sjukdomar eller förmedelst magisk
knytning skydda sig däremot. För sendrag och kramp ha sålunda
’troil-’ eller ’krampaknutar’ i stor utsträckning använts. De skulle
knytas på ett visst sätt och så anbringas, där man hade sendraget eller
krampen, varvid det onda aldrig gick över knuten. Än i dag finnas
nog de, vilka för säkerhets skull för jämnan bära dylika trollknutar
på sig. Trollknuten har mycket gamla anor, redan den romerske
historieskrivaren Plinius (†ii4 e. Kr.) omnämner den såsom bra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kulbild/1-4/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free