Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beenhammar. Av Erik Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beenhammar
22 7
en borg och vi ha här tydligen ett av de många, landet runt i ruin
förekommande borgtorn, som tyckas hava utgjort den normala
huvudbyggnaden, bostaden vid våra medeltidsherresäten.
Det är ganska intressant att finna denna åldriga bostadsbyggnad så
fullständigt övergiven av sitt ursprungliga ändamål vid denna
tidpunkt, 1553. Även å Salstaplanen finnes ett sådant kärntorn
markerat: gamla stenhusets grundval — här ligger det sålunda redan i
ruiner (1644). Dessa tornbyggnader ha en gång varit det nordiska
herresätets mest iögonfallande särdrag. Längst ute på näsets spets, gärna
på en bergknalle, placerade man detta fasta hus och nedanför lades
övriga mangårdsbyggnader. En bred vallgrav grävdes tvärt över
udden, isolerande anläggningen. På andra sidan om graven hörde
fägården, tegelugnen, kölnan m. m. hemma. Spår av dylika anläggningar
finnas överallt i landet — utom vid Salsta även t. ex. vid Ulfåsa i
Östergötland, Hultaby i Småland, Åkerö i Södermanland o. s. v. Vid
Klackeborg i Östergötland har man valt byggnadsplats där Skenaån
flyter samman med Svartån och en smal landtunga bildats. Tvärs över
densamma är vallgraven dragen.
Våra äldsta borgtorn utgöra av allt att döma kastalerna vid vissa
kyrkor. Dessa kastaler synas till allra största delen hava blivit
uppförda under en kort period av 1100-talets senare hälft, då de vid denna
tidpunkt ännu hedniska folken på andra sidan Östersjön utvecklade
en särskilt livlig sjöröveriverksamhet med ideliga härjningar å våra
kuster. I de flesta fall voro nog dessa kastaler avsedda såsom
tillflyktsort för en hel bygd, under ofredstid. Men i några fall kan man
misstänka att hela anläggningen med borgtorn, kyrka och försvarbar
ringmur utgjorde en verklig stormansgård. I varje fall har den
kontinentala borgen stått modell för denna typ av försvarsverk, vilken ersätter
den inhemska bygdeborgen. Och vi ha därför att betrakta dessa
kastal-försedda kyrkoanläggningar såsom de första representanterna hos oss
för den medeltida borgarkitekturen.
I de flesta fall ligga emellertid våra medeltidsborgar icke invid kyrka
och kyrkby utan avsides och med läget betingat just av hänsyn till
försvarbarheten — vanligen på en udde i sjö eller också i sumpmark.
Utvecklingsgången har varit den, att stormannen tidigt — på
1000-eller 11 oo-talet — byggt kyrka på sin gård men, när
borgtornsbyggandet litet senare blir modärnt och man dessutom även har krav på
ett mera fortifikatoriskt läge än den gamla gården och dess kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
