Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyfödde världsmedborgaren. Av Louise Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYFÖDDE VÄRLDS-
MEDBORGAREN
Av LOUISE HAGBERG
Fa
händelser i livet motses väl med ett sådant intresse som
ankomsten av en liten ny världsmedborgare. Skall det bli en gosse eller
en flicka? Vilken dag skall barnet göra sitt inträde i livet, och hur
skall månne dess framtida öde komma att gestalta sig? Äger ankomsten
rum en söndag, vet man ju, att barnet kommer att bli lyckosamt och
få tur med sig; såväl söndags- som torsdagsbarn sägas för övrigt ha
förmågan att se mycket, som andra ej kunna se. Födes barnet därtill i
ny, tros god hälsa komma det till del. Raskare säges det bli, om det
födes på förmiddagen än på eftermiddagen.
Vi vilja nu tänka oss tillbaka i tiden, till omkring förra århundradets
början och mitt och därvid lyssna till vad de gamla kunna ha att
förtälja om hur det i deras barndom och ungdom vid dylika tillfällen
gick till i svenska allmogehem och vad de hört föräldrar och far- och
morföräldrar berätta därom. I det stora hela återger denna skildring
seder och folktro, som varit rådande i så gott som hela landet, men
då härför använda källor stamma från sagesmän i olika socknar och
provinser, är det ju givet, att vad som nu berättas ej överallt varit
ensartat eller alltid förekommit i varje hem.
När det väntade barnet tillkännagav sin ankomst, fick far brått att
hämta »frun», om någon utlärd »jordemoder» nu fanns i trakten, ty
det var först år 1912 som den bestämmelsen trädde i kraft, att det i
varje kommun skulle finnas en utexaminerad barnmorska. Hade man
emellertid ingen sådan att tillgå, brukade en rådig och förståndig
grannkvinna tillkallas. I Vartofta i Västergötland fanns under
1700-talets senare hälft en gammal bondhustru Carin i Ledsgården, vilken
även brukade anlitas av ståndspersoner i orten. Grevinnan A. C. von
Salza hade sålunda, enligt vad sonen berättar i sina av N. Sjöberg
utgivna memoarer, sex gånger gjort sådana resor utan annat sällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
