Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Sjätte bandet (del XI & XII) / 171 (1929-1932) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvarnrotar och såglag i Svensk-Österbotten. Av Gabriel Nikander

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bild 12. Oravais 1751—1753.

dämmandet något ojämnt tillgått, ty
skola dammarne så byggas, att
den ena av den andra intet
skadas utan vattnet jämnt fördelas».
I detta fall tillkom för
kvarnägarna ett egendomligt onus:
emedan kapellets präst inte ägde
någon kvarnlott, så lovade
byamännen enhälligt, att de alla
— självfallet i tur — skulle mala
åt honom så mycket, som hans
hushåll nödtorfteligen behövde,
och detta så länge han stannade kvar som präst i kapellet.

Om två kvarnar lågo mitt emot varandra på var sin sida om en å,
gällde det att reglera vattentillgången för båda. Den vanliga regeln
var att båda kvarnarna fingo gå vid rikligt vattenflöde, men vid
lågvatten endast en i sänder. En typisk överenskommelse i sådan riktning
är den följande från Bergby i Vörå år 1765: »När vattnet förminskas,
så att bägge kvarnarne intet kunna gå, skola de var sitt dygn mala,
och då vattnet ökas, ställes bägge kvarnarne i gång».

En liknande ransonering förekom också inom ett kvarnlag, om
vattentillgången inte förslog för fulla dygn för alla medlemmar i
laget. Detta reglerade man vid kvarnen i Bergby i Vörå år 1749 på
följande sätt. Man beslöt »att om såväl höst som vår, när vattnet är i
sitt högsta fall och tillräckeligt för kvarn, då var och en av
intressenterne malar sin tur ett fullt dygn, men sedan vattnet begynner falla
och bliva mindre, då var och en malar allenast en halv tur eller ett
halvt dygn, och vilkendera av interessenterne anten höst eller vår får
sin tur sist eller bliver utan tur, finge då begynna sin tur om hösten
eller våren påföljande».

I Berts kvarnlag i Malax har man ännu i nutiden om hösten dragit
lott om vem som skall få begynna om våren. I Herrgårds kvarnlag i
samma socken har man om våren börjat längst nere på (hemmans)
»nummern», och om hösten längst upp, för att ingen skall bli
missbytt. Om vattentillgången hastigt minskar, förkortar man
kvarnturerna, så att alla skola hinna mala.

Redan Upplandslagen innehåller en regel att grannarna skola äga
andel i kvarnställe enligt sin andel i byn. Denna regel har ej upptagits

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>