Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om träden i folkets tro och sed. Av C. W. v. Sydow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGOT OM TRÄDEN
I FOLKETS TRO OCH SED
Av C. W. VON SYDOW
rvüft^
För ett kvartsekel sedan hörde jag en elev vid Ronneby
folkhögskola tala om en offergran vid Liatorp i hans hemsocken
Hjortsberga (Medelsta hd), bild i. Det var en rund stenmur omkring
granens fot, och innanför stenmuren kastade man pengar som offer
för sjukdom. Det var en hög gran, som inte såg ut som vanliga granar.
Mer visste han ej att berätta. Ett tiotal år senare fick jag närmare
upplysningar om granen och samtidigt tillfälle att själv se och
fotografera den.
Först hörde jag då en 6o-års man i Rödeby tala om Liatorpsgranen.
»Man skulle offra uddapengar vid Liatorpsgranen», sade han. Då jag
kort därefter gästade landstingsman Nelson i Björkeryd, fick jag åter
höra talas om offergranen, och som det ej var så lång väg dit, och jag
gärna ville se den, skjutsade min värd mig till Liatorp. Redan på
avstånd pekade han mot en trädtopp, som sköt upp över den övriga
skogen: »Där är offergranen». — Det var en egendomligt formad
ruska. Med lite fantasi skulle man ha liknat den vid en häxa, som red
på sin kvast. Och jag blev inte mindre förvånad vid framkomsten.
Granen stod inne i skogen en liten bit från vägen, och den var helt
olik vanliga granar. I stället för att kransvis stå ut från stammen
hängde grenarna ner och smög sig tätt intill stammen, så att hela
trädet var som en grön pelare av tätt granris. Det var en s. k.
pelar-gran, antagligen den enda i sitt slag i hela Blekinge. Stenmuren kring
granens fot var ojämn men tydligen avsiktligt lagd som en ring
tämligen nära trädet. Innanför den brukade de offrade pengarna kastas.
Förr kunde man ofta få se pengar ligga där, ty ingen vågade ta dem.
Den som rörde de offrade slantarna troddes nämligen få de sjukdomar,
som de offrats för. Numera fick ingenting av det offrade ligga kvar,
ty en pojke som var i livligt behov av matsnus men inga pengar hade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
