Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om träden i folkets tro och sed. Av C. W. v. Sydow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 32
C. W. von Sydow
De gamla Kiruna-borna som känner till suptallen, stanna alltjämt
där för att ta sig en sup. Jag har hört att t. o. m. bilar stannar där.
Förra månaden frilystes tallen.»3
Här är det alltså inte fråga om en sed som bara hör till likfärder
utan om en skjutskarlssed, vars ålder och upphovsmän man t. o. m.
kan ånge. Tallen har därför inga som helst dystra associationer utan
bara glada. Följaktligen berättas heller inga rykten om spökerier o. d.
Att det emellertid även här är fråga om en emotionalassociation, är
tydligt. Tallens egendomliga utseende och plats invid vägen, så att
den är synlig på långt håll, har gjort, att den så lätt attraherat tanken
på en angenäm påhälsning i pluntan. Den är ett utmärkt exempel på
det allmänmänskliga behovet av konkreta fästpunkter såväl i rum
som i tid för sedvänjor och föreställningar, även då dessa är av ett
tämligen vardagligt och enkelt slag.
Då jag om de här omtalade träden med undantag av det sista
exemplet blott rent hypotetiskt kunnat rekonstruera på vad sätt de fått sina
respektive föreställningar och sedvänjor knutna till sig, skall jag här
ytterligare redogöra för ett par av folket uppmärksammade träd, om
vilka folket också kunnat berätta, hur man först fått respekten för
dem väckt.
»För över 50 år sen stod det en egendomligt formad björk öster om
åkern vid Sandviks lagård åt ledet till. På stammen ett stycke ovanför
marken fanns det tre stora hugg, och de syntes mycket tydligt. En
gång skulle en karl hugga ner björken, men när han hade huggit tre
gånger, hörde han en röst som sade: ’Hugger du mig, får du fö’
antingen en tosing eller en kryppling’. Då blev mannen förskräckt och
vågade ej hugga ned den. Min far tordes heller inte röra den. För en
50, 60 år sen blåste den emellertid ner under en häftig storm. Men far
ville inte använda den utan högg av kvistarna och brände upp
alltsammans på stället. Inte en kvist fick vi ta hem.»4
Här är det tydligen fråga om ett träd, som väckt uppmärksamhet
genom sitt egendomliga utseende. Detta har säkert omedvetet
påverkat den man som skulle hugga den, så att han inte vågade fortsätta.
Det är alis ej omöjligt att hans undermedvetna fruktan för det
egendomliga trädet har framkallat en hörselhallucination, så att han tyckt
sig höra trädets hemska hotelse. Denna kanske delvis går tillbaka på de
olika uttalanden, som folket låter träden göra på den tiden de kunde
tala, men den erinrar också tydligt om de förbannelser, som folksäg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
