Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men under det den temligen talrikt samlade allmänheten
betraktade olyckan med samma ögon, som hvarje
annat skådespel, vred sig hufvudpersonen deri, under
outsägliga själsqval, på den gräsvall, der han blifvit
nedlagd. Redan slog elden med breda, mäktiga lågor
ut ur det fönster, hvarunder hans älskade kassakista
af ålder haft sin plats, och takbjelkarne brakade ned
med dunder och gny. Skulle jernlocket kunna motstå
denna förfärliga tyngd? Skulle icke, äfven om jernet
gjorde sin skyldighet, denna metalls oundvikliga
uppglödgning midt i det böljande eldhafvet inom några
ögonblick förvandla sedelmassorna i en handfull fallaska?
Dessa begge tankar lade ömsom den olycklige baronen
på sträckbänken. Vände den ena honom för några
ögonblick ryggen, fattade genast den andra det pinade
offret och vred honom under sig i konvulsivisk jemmer.
»O, mina skatter, mina skatter!» ropade baronen och
ref i förtviflan upp gräsvallen med naglarne, »när jag
skådar lågorna omkring er, öfver er, kanske ibland er,
då tyckes det mig som om hjertat, stycke efter stycke,
slets ur mitt bröst! Jag har icke dotter eller son
eller vän: j voren mig i stället för slägtskap och
vänskap; j voren mig allt — och nu ser jag er förgås för
mina egna ögon! Jag har ingenting mera i verlden att
lefva för: jag vill dö!»
»Och detta olycksaliga ord, som ensamt förmådde
lösa låsets tunga, hvarefter jag, i min förtviflan,
fruktlöst famlade — ha, nu minns jag det, nu! Det var:
Försyn! Denna fras, som jag så ofta bär på
tungan, hvarföre skulle den vika undan för mig just då
jag som bäst behöfde den, i ett ögonblick, då lif och
död berodde på dess utsägande! Det är min lön för
det att jag alltid varit en nitisk kristen, för det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
