Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VEKSARTERNA I OLAUS PETRIS PSALMBOK.
169
Presepe iam fulget tuum
lumenque nox spirat nouum
<luod nulla nox interpolat
fidcque iugi luceat.
I lär ser man dels en orimmad strof, dels en med regelbunden
rim-flätning: aabb. Rimmen utgöras vid denna versart med manlig
kadens endast af mera obestämda ändelserim.
Där dylik rimflätning förekommer i de gamla hymnerna, är den
emellertid af helt olika slag, och det synes som vore de regelbundna
bildningarna icke de vanligaste. Ett synnerligen belysande exempel
härå lämnar den gamla hymnen af Sedulius A solis ortu[s)*, i
hvilken just mera oregelbundna rimanordningar äro öfvervägande;
vanligen är endast ett rim i versen, antingen sä, att två af raderna icke
blifvit sammanbundna med rim, eller en orimmad rad fått plats vid
rimmade. Till exempel stroferna 2 och 6:
Beatus auctor sæculi
servile corpus induit.
ut carne carnem liberans
ne perderet qvos condidit.
Foeno jacere pertulit
præsepe non abhorruit:
parvo lacte pastus est,
per c|vem nec ales esurit.
I de jämförelsevis unga latinska sångerna från vår medeltid,
sådana de föreligga i Klemmings samling, möter man naturligtvis ofta
hymnstrofen och då alltid rimmad (stundom är den utvidgad till 6,
8 eller flera rader). Här framvisar rimflätningen de 4 mest
regelbundnatyperna, hvilka äro: abab, abba, aaaa och aabb. Beträffande
den sistnämnda af dessa kan man pä visst sätt tala om 2 rimpar med
alltid manlig kadens (jfr hvad som ofvan framställts rörande
knittel-versen). Det är denna form som vid förevarande versslag kommit
att öfva största inflytandet, åtminstone inom vår psalmdiktning.
Luther har ännu i sina hymner en mera växlande formbildning (såsom
schemat abab). Men hos oss blir med Olaus Petri den angifna
strofformen fullständigt normgifvande.
Emellertid är det icke bland de första psalmer Olaus Petri
öfversatte, som vi träffa hymnversen i någon större utsträckning. I
den äldsta, nu förlorade psalmboken af 1526, hvars innehåll vi känna
genom ny upplaga 1530, har endast en af de 15 psalmerna denna
* Se Beckman, s. 171.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
