Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELN I REMBRANDTS BILDER.
7
det fattas himmelskt eller jordiskt,
har väl ingenstädes framställts
djupare och innerligere än i liknelsen
om den förlorade sonen. Den bjöd
just ett ämne för Rembrandt. Han
har behandlat det i en tidig radering
(Bartsch. 91, 1636) och i en sen
tafla i Eremitaget. Den senare hör
till mästarens högst skattade verk.
Fadern, till åren kommen och blind,
står framåtlutad öfver sonen, som
i slitna paltor och med härjade drag
gömmer sig vid hans hjärta och
under hans trefvande armar. Några
tjänare eller vänner äro i närheten,
följande det som sker med den
andakt, som i lifvets högsta ögonblick
kväfver ordet och förlamar steget.
Målningens färghållning med
skiftande, liksom frågande gröna toner rundt om det strålande röda
i faderns gestalt har den själfulle och djupt inträngande
Rem-brandtstolken Karl Neumann velat tyda som symbolisk för den
snyftande bönen om tillgift och för nådens öfverflödande fullhet.
»Här», säger han, »har formen ingen själfständig egenvillig betydelse
mer; den leker ej och dekorerar ej, och uttrycket gör inga omvägar.
Form och innehåll äro ett, tanken har efter sina kraf och utan
omsvep byggt sitt hölje; den lyser genom utan att hämmas eller störas,
och hvad som eljest för oss sönderfaller i motsatsen af kropp och
själ, form och innehåll har här återfunnit sin ursprungliga gudomliga
enhet. Detta är Rembrandt.? sista ord. Det högsta förandligandet
lyckas honom i uttryckandet af nåden.»
Rembrandts Kristus. I många bilder är han sin moders son,
människosonen. Som en liten värnlös varelse ligger han lindad på
stallets strå. Ur bäddens täcken vänder sig Maria matt och svag
efter födseln och betraktar honom med tungsint ömhet. Josef läser
vid ett flämtande ljus ur bönboken och ser häpen på herdarne, som
nalkas, vägledda af en lykta. Mer rörande mänskligt än i denna
radering (Bartsch 46, 1652) har sällan, om någonsin, julevangeliet
blifvit förkunnadt af konsten. Uppfattningen är enahanda,
omedelbart enkel och innerlig i en framställning som grafläggningen (rade-
1’ig. 5. Förlorade sonen. Eremitaget.
Petersburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
