Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
KULT OCH KONST.
till sin död 1667, outtröttligt verksam både som själasörjare och som
oerhördt produktiv diktare. Utom åtskillig profanpoesi skref han ej
mindre än 658 psalmer och andliga sånger, hvilka han själf utgaf
från trycket i flera stora samlingsverk, försedda med all tidens yttre
ståt: klingande titlar, långa förord, till författarens ära skrifna
svassande hyllningsdikter på latin och tyska, musik o. s. v.
Af Rists många psalmer, hvilka alla äro skrifna pä ledig, flytande,
korrekt vers och vårdadt språk, äga åtskilliga af de tidigare betydande
värde. Särskildt utmärka sig hans högtidspsalmer för en poetisk
flykt, en gripande stämning samt en kärnfull kraft, som man knappast
finner hos Paul Gerhardt, och som gör, att de alltid skola försvara sin
plats i kyrkans psalmsång. Det stora flertalet når dock alls icke sä
högt. Rists ovanliga lätthet att skrifva vers — redan hans samtida
gjorde af bokstäfverna i hans namn »anagrammet»: »es rinnt ja so»
— förledde honom, tyvärr, till ett tämligen ytligt mångskrifveri,
under hvars inflytande hans psalmer alltmer förlorade i inre värde
och ofta urartade till torra lärodikter, blottade pä verklig poesi,
anda och kraft.
Af samtiden blef dock Rist vida berömd och räknades nästan
som Tysklands då lefvande störste skald, kallad än »den nordiske
Apollo», än »skaldernas furste». Detta rykte tillförde honom många
lysande utmärkelser. Så blef han invald i »Palmorden» — dess band
och medalj bär han å bilden —, lagerkrönt och adlad samt af
kejsaren upphöjd till »pfalzgrefve». Att Rist ei lät sig bländas af allt ros
och alla utmärkelser, bevisa de om ödmjuk anspråkslöshet vackert
talande dragen, att han stannade som landtpastor på en obetydlig
plats, att han i sina psalmer ofta beder Gud om rening frän allt
högmod samt att han aldrig ville låta sina egna psalmer sjungas i
Wedels kyrka, änskönt mänga redan lågo på folkets läppar
rundtomkring i landet, äfven i Hamburg.
Denna gamla hansestad blef nästan alldeles skonad från krigets
förödelser, och där utvecklades då ett rikt kulturlif. I detta
kulturlif var Rist en intresserad, framskjuten deltagare. Mänga vänner hade
han där. Särskildt umgicks han förtroligt med stadens utmärkta,
fromma fackmusici, den berömde rådskapellmästaren Joi-Ian Schop,
organisten Heinrich Scheidemann och kördirigenten Thomas Selle,
de båda senare vid S:t Katarinakyrkan. För psalmdiktaren finnes
ingen större hugnad, än att hans psalmer bli sjungna. Men därtill
behöfs musik, melodier. Många Rists psalmer kräfde nya melodier.
Sådana, delvis af synnerligen högt värde, levererades framför allt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
