Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stamfaderns ättlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
pendang till Frankrikes Ludvig Filip — fet och däst, med
fallenhet för borgerskapets både dygder och laster och
därför omtyckt av dem som ingen annan.
Representationsreformen, som genomfördes under
hans regering, fast mot hans vilja, gav honom ett oförskyllt
plus till hans folkkärhet. Han har aldrig blivit bättre ka-
raktäriserad än av Karlstadstidningen: »Sverges populäraste
svin». Men som han tillhörde de högvälborna svinen,
ansåg man sig inte kunna förmena honom rättigheten att
med en staty på en av vår huvudstads offentliga platser
göra sig påmint också efter döden.
Med Karl XV:s regering hade vi fullständigt kom-
mit in i den fas av konungadömets utvecklingshistoria
som gör det till en bourgeoisins tjänarinna. »Den mo-
derna statsmakten är blott ett utskott som förvaltar borgar-
klassens gemensamma affärer» (Marx—Engels), och konun-
gen, som är det högsta synliga uttrycket för denna stats-
makt, är på sin höjd detta utskotts ordförande.
Under Oskar II kom konungadömets beroende av ka-
pitalismens nåd särskilt krasst till synes under det stora
tullkrigets dar. Genom konungens personliga ingripande
kom detta nämligen att sluta på ett sätt som fyllde tull-
ockrarnas önskningar. Hela Stockholmsbänken hade, som
känt, vid riksdagsmannavalet besatts med frihandlare, då
konungen på grund av ett litet formfel vid ett av valen
kasserade alla mandaten och - inte utlyste nya val, som
han hade makt till och man bort kunna vänta —, ,utan
förklarade tullvännerna valda. Politiken »med folket för
fosterlandet» har gamla anor.
Vad så ankommer dessa allra yttersta dagar, så
vågar man sig ju på grund av vårt lands kända gamla
(allt för ålderstigna!) frihet, inte uttala sina meningar om
konungastyrelsen. Det kan vara nog att instämma med
Strindberg: »Jag tycker det luktar Karl Johan i dag, Cru-
senstolpe och Anders Lindeberg, men mest Kärl Johan».
En sak är säker, sedan Karl Johans dagar har knap-
past någon tid varit så republikanskt sinnad. Skulle det
vara möjligt, att kungligheten har någon del i detta fak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
